Coronation of Sesostris, en serie om tio målningar, visas på Uptown-galleriets övre våning. Därmed har den kommit hem. Det var här den premiärvisades år 2000, på nästan exakt samma sätt, med undantag för en ändring i den tredje duken. Stämningen i det takfönsterupplysta rummet är närapå sakral och måleriet samtidigt explosivt i sin intensitet.
     Det är en berättelse, som oftast med Twombly, baserad i antiken. Den egyptiske farao Sesostris leder sin armé in i Europa enligt Herodotus berättelse. Färgen har runnit och droppat. Färgskalan är begränsad, mellan gult, rött och violett och mycket mättad. I den första visas solen, eller faraon själv. Den rör sig sedan över dukarna, och förvandlas till en vagn, den symbol för krigföring Twombly valt. En båt tar hären över Medelhavet.
     Den sjätte målningen har en dikt av den amerikanska poeten Patricia Waters knappt synligt skriven med röd penna. Serien kom till i konstnärens båda hemorter Lexington och Rom. I ett mindre rum intill visas konstnärens ateljé i fotografier av vännen och Lexingtonbon Sally Mann.

På 21:a gatan visas 50 år som lett fram till denna explosion i den kronologiskt hängda utställningen In Beauty It Is Finished. Även de färgintensiva akrylmålningarna på papper kategoriseras som teckningar, och det poängteras hur teckningen står som grund i samtliga medier Twombly rörde sig i. Kronologin bildar en sammanhållen linje och upplevelsen är lik den då man lyssnar på en symfoni.
     Det börjar trevande med blyertsteckningar på indexkort, nästan irriterande barnsliga vid en första anblick. Twombly själv gör skillnad på engelskans childish och childlike och poängterar att det senare adjektivet beskriver hans högst medvetna arbetsmetod.
     Det första temat utvecklas sedan, något nytt läggs till i form av kladdiga vaxkritmålningar på papper, som Untitled (Grottaferrata) från 1957. Det stramas sedan upp till repetitiva kritstreck på mörkt, blågrått papper vid 60-talets mitt.
     Twombly använde gärna metoder som att teckna i mörker, eller sitta på en väns axlar och teckna medan denne rört sig framför ytan. Han håller sedan igen språket, som en andra adagiosats. Ord finns ofta dolda eller svårlästa. Verken uppehåller sig kring antikens myter och poesi. Till sist kommer den intensiva färgen in och formaten växer i ett starkt crescendo som en kraftfull final.

New York 2018-04-11 © Mattias Lundblad