Kandidatutställningar är nästan av nödvändighet mittemellan. Alla har inte hittat sitt uttryck, några har inte bestämt sig för att gå de extra åren för en master, andra har helt enkelt kommit på att det är något annat än konsten som kallat dem. Detta gör att det spretar men det har också det goda med sig att de ibland överraskar. Som Valands kandidatutställning 2016 där blotta förekomsten av klassiskt hantverk och traditionella tekniker som teckning och olje- och tuschmåleri var direkt omtumlande. Med årets kandidatutställning, där elva utvalda av jag-vet-inte-hur-många-hundra-som sökte för tre år sedan, kan man säga att ordningen återställts.

En enda oljemålning, hängd lite på trekvart som ett objekt av flera i en installation, är ett udda inslag i en utställning vars tyngdpunkt ligger på ljudverk, film, installation och performance. Oljemålningen är Karin Ströms och i Harvest sun kombinerar hon måleri, film, skulptur och upphittade objekt. I Målar på Thord har hon placerat en manlig modell (pappa) bakom en glasskiva som hon målar på samtidigt som hon ser genom den kamera hon filmar det hela med. Jag förstår tanken med installationens olika delar som knyter an till varandra i en tänkt helhet men det blir ändå hennes två loopade filmer som isolerade står ut i sammanhanget.

© Johanna Granberg

Carl Lindblads The Man who made dust är en snickarbodsinstallation i en container på gården där lukten av sågspån gör att alla sinnesintrycksrutorna utom hörseln är ikryssade. Överallt tillsågade plywoodbitar, var och en med ett spår som gör att de kan fogas samman två och två. Trots att det bevisligen är en sorts funktion ökar egentligen bara graden av oanvändbarhet.
     Johanna Granbergs Tänk på evolutionen är ett videoverk för två skärmar och en tidslinje i en återresa i evolutionens spår mot punkten där människan började gå på två ben – vilket var ett misstag, enligt Johanna Granberg. Med sig själv som objekt ställer hon frågor om vad det är att vara människa, på ett befriande humoristiskt sätt.

Linnea Jardemarks ljudverk Ears to ears ears to eyes, som dels bygger på kommunikationen mellan Jardemark och mottagaren, dels mellan mottagaren och den fysiska platsen, får en lite otacksam roll i en ganska stimmig elevutställning. Men hennes dramaturgiska tajming fungerar åtminstone på mig när hon en tredjedel in i det kvartslånga verket ställer frågan: ”Börjar du bli trött på mig nu? Är du irriterad? Eller kanske bara plikttrogen?”.
     Plikttrogen mot vad: situationen, eleverna eller kanske konsten? Jag lyckades aldrig släppa frågan så länge jag var kvar på Valands kandidatexamensutställning 2018.

Göteborg 2018-05-02 © Olle Niklasson