Kattegattleden är en 390 kilometer lång kustnära cykelled som går mellan Göteborg och Helsingborg. Sedan tre år tillbaka driver KC Väst projektet (X)sites Kattegattleden med platsspecifik temporär konst – Land Art inom parentes – för inbjudna konstnärer, inhemska såväl som från andra länder.
    Land Art som genre uppstod i USA under 1960-talet som en reaktion mot ett allt mer kommersialiserat konstliv och innebar från början att man tog en plats i anspråk och omgestaltade den, oftast med material från platsen som gradvis återtogs av den omgivande naturen. Med tiden har gränserna vidgats och idag kan Land Art omfatta det mesta som går in under paraplyet skulptural gestaltning utomhus.

Studie nr 11 (rekonstruerat platsminne) del av © Hanna Romin (Klicka på bilden för hög upplösning)

(X)sites Kattegattleden 2019 visar verk av sju konstnärer på en sträckning från Fjärås i norr till Ängelholm i söder där Hanna Romins Studie nr 11 (rekonstruerat platsminne) starkast knyter an till Land Arts ursprungsidé. Frågan hon ställt sig är: hur förhåller man sig till en plats som man inte har någon personlig relation till? I ett glest bebyggt villaområde i Fjärås har Romin försökt skapa en bild av alla minnen jorden burit med sig genom flera tusen år och hur platsen förändrats både naturligt och genom mänsklig påverkan.
     Genom att ”teckna” med sågspån, träkol och bark i mönster på marken där ett litet jordbruk en gång fanns har hon dragit upp öppna linjer i marken: en del följer landskapets naturliga variation, andra är fristående och i något fall finns en sluten form, där hon gjort sin tolkning av historien. I ett betydligt kortare perspektiv kommer verket med all säkerhet att vara helt övervuxet när årets (X)sites avslutas i oktober och har därmed återgått till naturens eget kretslopp.

Ett helt annat grepp ser man hos tyska Franziska Agrawal vars The Wave placerat en stående sicksacklinje vid Sven Jons udde i skånska Skälderviken. Verket består av tretton vinkelkonstruktioner i 90° tillverkade av vitmålade träreglar med måtten 45x45 centimeter. The wave gör inga anspråk på att tillhöra den naturliga omgivningen utan är helt enkelt skulptur i natur. Däremot kan man absolut argumentera för att verket skapar en riktning i landskapet – jag läser den som ut mot havet, men man kan också se den som riktad inåt – och där titeln snarare än den stränga geometrin skapar kopplingen till havet utanför.

Offsite 3/White cube © Helena Marika Ekenger. Foto: Patrik Leonardsson (Klicka på bilden för hög upplösning)

Offsite 3/White cube av Helena Marika Ekenger är avgjort det konceptuellt mest intressanta av årets (X)sites-verk. Efter att ha tilldelats Slottsparken i Halmstad konstaterade Ekenger att inga av de skulpturer som placerats där var menade för platsen utan ditflyttade från andra parker och hon ställde sig frågan vad som händer med ett verk när det flyttats från det sammanhang det var menat för. Med utgångspunkt från Nedgrävning av Harald Persson tog hon sedan tanken ett steg till genom att flytta ett osynligt verk från en plats till en annan där det är lika osynligt.
     Nedgrävning är en 1x1x1 meter vit betongkub som Harald Persson 1994 grävde ned i Halmstads Picassopark – omarkerad fram till 2012 då Halmstads kommun satte upp en skylt vid platsen – där vetskapen om att verket inte syntes är det enda konkreta spåret av verket.
     Med Offsite 3/White cube är den vita kuben nu placerad i Slottsparken. Ett platsspecifikt verk som inte syns på platsen, en kommentar både till den ursprungliga tanken och till Harald Perssons verk, men också, om man så vill, den fysiska gestaltningens motsvarighet till John Cages helt tysta musikstycke 4’33”.

Göteborg 2019-07-05 © Olle Niklasson