Nevven Gallery flyttade närmare centrum till ny adress för inte så länge sedan. Stämningen känns igen, men nu är rummet ett enda, och öppet för att mer tydligt härbärgera en utställningsverksamhet. Den kontaktskapande sidan och utblickarna även mot en europeisk konstscen är mycket sympatisk.
I den aktuella utställningen deltar konstnärer från England, Tyskland, Sverige, Japan och USA födda mellan 1973 och 1990. Från min horisont kanske det inte känns så djärvt generationsöverskridande, men ambitionen är lovvärd. Det intressanta är dock hur en yngre generation hemtamt rör sig i måleriska marker med sin grund riktad mot decennier tillbaka.
Den brittiske konstnären Jon Pilkington, född 1990, överraskar särskilt med ett måleri som till sin mognad och inriktning skulle ha kunnat tillskrivas en konstnär med rötter och verksamhet i 1980-talet. Man leds till att tänka på en målare som Jarl Ingvarsson med sina kortslutningar mellan figuration, abstraktion och klottrande perspektivupplösning.
Porslinsfiguriner, billiga loppisfynd kan anas som förlagor kreativt använda för att skapa en sammansatt bild. Färgerna är jämfört med Ingvarsson redan tidigt mer brutna och öppet förskjutna. Tonerna är närmast korrigerade på ett sätt som jag vanligen förknippar med ett mer erfaret målaröga. Främst är de justerade i temperatur och valör, inte så mycket efter andra kontrastfenomen, men ändå sofistikerade.
Njutbart och uppmuntrande är det att måleriet och konsten åter bevisar, genom nya generationer, sin cirkulära förmåga till utveckling. Fördjupningen och de eviga återkomsterna vinner dock alltid något för varje ny målare som förmår att spänna bågen.
 |
| Siamese Dream, 16,5x25 cm © Sara-Vide Ericson |
Jag fastnar även för tyske Fabian Treiber med sitt säreget förenklade stillebenmåleri som förenar influenser från gatan till finrummet. Hans bordsklocka med den vagt sprejade urtavlan kan lika väl tolkas som en artefakt som en färgfältsövning.
Ett litet utropstecken måste sättas för Sara-Vide Ericsons bit av en marmorskiva som dekorerats med ett siamesiskt hundtvillingpar, lite längre från det man annars är van vid att uttrycksmässigt förknippa med henne.
Samlingens äldste och mest etablerade deltagare är amerikanen Scott Anderson med målningen Moldy Lemon från 2017. Här går rottrådarna ännu längre bakåt till exempelvis Kitajs 60–70-tals verk eller varför inte koppla till ytterligare några decennier bakåt. Jag vill framhålla det som ett styrketecken att våga gräva i det förflutna med gott självförtroende. Det bär insikten om att varje samtid är sin egen cirkus, som tål att jämföras och utvecklas vidare.
Var och en av deltagarna har valts med omsorg och det är tacksamt och välkommet att få ta del av Joakim Ojanens introduktion av intressanta kolleger med tingen för ögonen. Lukas Göthman lyfte på Konsthallen Bohusläns museum, Uddevalla, i somras fram dagens abstrakt verkande målare, som intressant jämförelse. Samlingen på Nevven ger också den mersmak. Man skulle hoppas att lite större sammanhang och institutioner vaknade och lät sig inspireras av så väl ett omformulerat figurativt som abstrakt verkande måleri för sin tid.
Göteborg 2019-11-19 © Susanna Slöör
Deltagare: Scott Anderson (f. 1973, USA), Morgan Blair (f. 1986, USA), Sara-Vide Ericson (f. 1983, Sv.), Sunna Hansdóttir (f.1987, Sv.), Kate Klingbeil (f. 1990, USA) Hiroya Kurata (f. 1980, Jap.), Jon Pilkington (f. 1990, GB), Charlie Roberts (f. 1983, USA), Fabian Treiber (f. 1986, Ty.). |
|
Common Things, 80x70 cm © Fabian Treiber
Very Special Objects, 50x62cm cm
© Kate Klingbeil
Batwalk Stripe 1
, 30x46 cm © Hiroya Kurata
Hi, My Name Is Bernard Appleflag and, Contrary to Popular Belief, I'm Your Republican Candidate for President of the Unted States of America, 51x41 cm © Morgan Blair
|
