Tystnaden bokstavligen vrålar mot mig när jag kommer in på Anastasia Axs utställning på Konsthall 16 vid Riksidrottsmuseet. Kraften och vreden i hennes verk har tidigare varit mer av ett fysiskt slag, nu verkar de snarare psykologiskt och visuellt.
     Kontrasten kan svårligen bli större mellan den vita kubens genomlysta rumslighet och de svarta, till synes brända kroppar och ytor som täcker de skinande väggarna och golvet. Sammanbrott, undergång och våldsam död andas ur dessa arbeten. Häftiga kroppsliga rörelser kan anas bakom den stora installationen: flykt undan brand, oljekatastrof eller ännu värre explosioner som drabbar i stort, ja, rent av omfattar kulturer och civilisationer. Nu koreograferade och sammanställda i presentabel form som rester av en performance eller dans. Eller sedda i långtidsperspektiv: som arkeologiska fynd och lämningar.

Utställningen består av tre verk som i olika variationer visats redan tidigare. Utgångspunkten är pappret, skriften, avtrycket. Det är frestande att använda begreppet ”utvidgad grafik”. Pappret bär spår av processer i samhället som förmedlare av kommunikation, överenskommelser, kunskap men också av livet i stort, i allehanda relationer mellan människor. Liksom av kroppens samspel och föränderlighet över tid.
     Det olycksbådande glimmande väggstora verket, Untitled (Office Depot) är byggt av hopfogade pappersark, sköra tunna tidningssidor svärtade med rött och svart, veckade som tunn hud eller ett skirt draperi. Tryckt skrift, rubriker, rester av olika språk och alfabet skymtar fram på de skrynkliga ytorna. Samtidigt kommer jag inte ifrån den starka sinnesförnimmelsen som får mig att uppleva tunga vattenytor, tröga havsvågor täckta av oljeutsläpp med döda fåglar och förtvivlat räddningsmanskap i närheten. Hjärnan söker sina egna fästpunkter, referenser.

Så är det också inför verket Copyright: ett stort antal A4 ark täcker en väggyta på nära 60 kvadratmeter. Arken är svärtade med bläck, med undantag av vita fläckartade oregelbundna former som liksom i ett flöde frammanar intryck av rörelse, flykt, en vilja att göra sig fri. Sekvenser i en rörlig bild tycks lösgöra sig, fågelvingar förvandlas till torson i en pulserande rytm som pendlar mellan svart och vitt. Mellan frihet och nederlag, drömmar och tvång, underkastelse. För att sedan definitivt sänkas i det mörker som kringstrålar Untitled (Office Depot II) placerat mitt på gallerigolvet.
     Här har Anastasia Ax använt sig av A4-paket, pappersbuntar svärtade och brända i kanterna. Det är som yttrandefriheten stod på spel, det skrivna ordet, läsandet och förmedlingen av ackumulerad kunskap – ja, en samhällsform, en civilisation som brinner upp.
Anastasia Axs konstnärliga verksamhet har tagit spjärn mot hennes personliga bakgrund och delvis Greklands historia och ekonomi. Men inför den här utställningen kan sådana trojanska hästar lämnas därhän. Mot bakgrunden av den politiska utvecklingen under senare tid världen över, där antidemokratiska krafter formerar sig, tar plats, hotar och förstör är hennes arbeten ett förtvivlat rop på hjälp, ett konstnärligt genomarbetat nödanrop. Mayday!

Stockholm 2019-11-14 © Kristina Maria Mezei