I den ljusa och spatiösa ateljén, som Galleri Flach numera huserar i, återuppför Kristina Bength en akvarellinstallation. Den visades ursprungligen på Ottilia Adelborgmuseet i Gagnef i somras. Från vajrar hänger papperssjoken som väggavdelare och tillsammans bygger de upp ett smått labyrintiskt rum. Här presenteras en lek med olika utsiktspunkter. Varje enskild bild bjuder sitt perspektiv, som dock expanderar mot nästa rum genom ett hål vid flyktpunkten. Som betraktare skärps blicken mot utsikten där bakom. Effekten liknar den som uppstår när man kisar, vilket innebär att den som normalt bär glasögon kan ta av sig dem och ändå se med full skärpa.

Kristina Bengths motiv är miljöer, arkiv, lager, verkstäder – offentliga och undanskymda på en och samma gång. Färgerna är ingenting med verkligheten överensstämmande utan påminner om i efterhand fritt färgsatta fotografier. Ackorden har hennes målarkollega Maria Nordin i förväg bestämt. Deras samarbete på distans och via instruktioner fortsätter därmed. I Konstakademiens lokaler samt på Galleri Magnus Karlsson i samma hus visades 2014 deras gemensamma arbeten inom ramen för projektet Thinking through Painting. 

Ur serien Punkterade spektra © Kristina Bength

Det finns som tidigare historier bakom bilderna, frånvaron av existenser som Kristina Bengths sökare avkänner. Illustratören och konstnären Ottilia Adelborgs värv hundra år tidigare vävs in i Kristina Bengths suggestiva rumsligheter, utan att egentligen finnas där. Det är påfallande hur abstrakta bildvärldarna blir inte minst med stöd av de egendomligt, utfrätt, verkande färgkonstellationerna. Hon tillämpar något av en Dick Bengtssons skapande frånvaro, vilken han åstadkom genom att kopiera och storleksförändra förlagor med hjälp av rutmönster och överföring av innehåll ruta för ruta.

Hos Kristina Bength finns rummen och dess innehåll där, men sammanställda del för del utan att man riktigt lär känna de inbördes rollerna och sammanhangen. Man skulle lika gärna kunna stå inför ett non-figurativt innehåll. Resultatet blir att existensen av det okända, det frånvarande och främmande blir så påtagligt. Den uppstår utan att vara där genom de disparata delarnas gemensamma ljus. Återigen visar Kristina Bength prov på hur hon genom att bryta olika bildkonventioner och tekniker når det osynliga, livets mellanrum, stämningen som bär såväl minnena som det glömda.

Stockholm 2019-01-29 © Susanna Slöör