År 1982 utkom den första upplagan av KG Nilsons Färglära, vilken sedan följdes av reviderade nyutgivningar 1999 och 2004. Alla är sedan länge slutsålda på förlagen och därför är det glädjande att uppföljaren Om färg nu finns att tillgå på Almlöfs förlag. En del är ändrat, annat har fått utgå och vissa nya infallsvinklar har tillkommit i denna för den konst- och färgintresserade så viktiga samling.

Liksom i tidigare upplagor bjuder Om färg på omfattande historik kring de olika färgsystemen och deras tillämpningar inom konst och i allmänbruk. Här sammanfattas den delvis känslostyrda teoribildningen i Goethes färglära såväl som hos Kandinsky och Albers. Som kontrast beskrivs också det mer vetenskapligt/praktiskt underbyggda NCS-systemet (Det naturliga färgsystemet) som utvecklats i Sverige.
    De illustrerade färgmodellerna är många och väl beskrivna, utan att bli alltför akademiskt teoretiserande. De praktiska tillämpningarna står hela tiden i centrum. Hur färg och ljus påverkar, och har påverkat oss genom tiderna, är bokens otvetydiga kärna.

Jag minns att KG Nilsons första upplaga av Färglära användes flitigt i konstutbildningen under 1980-90-talen. Boken kom att bli ett slags bibel för de konstnärer och studenter som sökte mer praktiskt användbara teorier än Goethes och Kandinskys relativt daterade varianter. Kandinsky skriver exempelvis: "Grönt är som en tjock, mycket frisk, orörligt liggande ko som betraktar världen med enfaldiga, slöa ögon."
     Den mer systematiske Goethe är något mer nyanserad. Men här återspeglas också en del av artonhundratalets romantiskt religiösa problematik, där tro och andlighet ofta framstår som mer signifikativa än empiriska experiment.
     Men KG Nilson redovisar flertalet av de relevanta färgteorierna utan att egentligen värdera dem i sig. En generös simultanitet, en möjlighet att plocka russinen ur diverse olika kakor är det som bjuds.

Boken Om färg innehåller förutom en omfattande genomgång av olika perceptionsfenomen som simultankontrast, adaption och spridningseffekt även ett avsnitt om färgblindhet. Den vetenskapliga förklaringen till det sistnämnda hänger fortfarande i luften; färgblindhet är huvudsakligen en manlig företeelse (7-8 procent), medan andelen bland kvinnor är så låg som 0,5 procent.
     Önskar man sedan testa och tillämpa bokens olika teorier kring ljus och färg erbjuds ett antal praktiska blandningsövningar. De ökar naturligtvis bokens användningsområde så att den i hög grad kan rekommenderas för konstutbildningar på olika nivåer. Naturligtvis bör den också ses som ett självklart inslag i den professionella konstnärens ateljé, och varför inte hos dem med mer allmän nyfikenhet inför vår varseblivning av färg och ljus.

Stockholm 2019-01-09 © Leif Mattsson