I de många vägskälens Uppland har med Crossroads i Österbybruk ett nytt sådant uppstått. Här möts sex japanska konstnärer och lika många konstnärer ur Uppsalagruppen TRINIUS i brukets gamla ånghammare, ett väldigt rum med förgreningar och med tydliga spår av den tidigare järnframställningen. Konstnärerna har antagit utmaningen och skapat rum som bär på många frågor om livsvillkor och överlevnad. Gemensamt för många verk är också lätthet och direkthet.

Inside-Out © Narek Aghajanyan

Ikuo Watanabe arbetar i trä och hans gestalter, som Singelmannen, är enkelt uttrycksfulla. Den sent vuxne singeln i keps tycks växa ur traditionen och samtidigt tryckas tillbaka av en kultur som kräver ungdomlighet, men ofta leder till vilsenhet.
     Materialet i Mitsue Sugitas verk Frön av liv som inte talar är maskrosor. Hon har flätat tusentals maskrosstjälkar med fröbollar till en svepning som tycks sväva. I många trädgårdar är maskrosen mindre välsedd, men konstnären ber oss pröva tanken. Och som en avlägsen pendang svävar Johan Fremlings kokongliknande järnskulpturer en bit bort.
     I ett mindre rum pågår odling av vete. Plantorna är på väg upp. Från ovan strilar vatten, men konstnären Anders Rönnlund ska efterhand strypa vattentillgången för att gestalta uttorkning, vattenbristens följder.

Shizuko Onos verk Pla-net består av plast som hon hittat på japanska havsstränder. Verket visas i mörker och hon låter plasten lysa starkt i sina ursprungsfärger och formar på så sätt ett collage om en annan, mer harmonisk och fantasifull värld.
     Jordbrott är samlingsnamnet för Sanne Sihms kraftfulla måleri och installationen med ett myller av små lerhyddor som hon kallar Skyddslera. Temat är kollaps och det tycks som om målningens gestalter, som vaktar gränsen eller försöker komma till undsättning, inte kan hejda katastrofen. I hyddorna göms kanske det minimala hoppet om överlevnad.

Ur sviten De fyra årstiderna © Masako Suenaga	Pla-net © Shizuko Ono

Åt det abstrakta hållet i måleriet går både Hiroshi Kakizaki, som låter solljuset tränga igenom skogens träd, och Masako Suenaga, som arbetar med de fyra årstiderna. Achi Nobumichi tecknar i Egoist en kartbild av vägar och bebyggelse. Han har märkt ett hus med ett rött X. Man får anta att egoisten bor där. Men finns inte fler egoister i stan?
     Människans olika sidor är utgångspunkten i Narek Aghajanyans tätt presenterade porträttskulpturer i ett mindre rum. Verket - Inside Out - betyder konkret att huvudena har två ansikten, som blickar åt sinsemellan motsatta håll. Jag tänker att en del porträtt handlar om en hårdare, världslig sida och en inre, mer andlig. Där finns också dubbelporträtt med ansikten i skilda åldrar, sinnesstämningar och i olika stadier.
      Kajsa Haglund tänker på vila och resor i sina installationer, medan Katarina Jönsson Norlings luftiga vägg av bananskal som hänger i fiskelinor bildar närmast grafiska tecken, som vore luftrummet fyllt av viktiga meddelanden.

Österbybruk 2019-06-20 © Niels Hebert