En grupp studenter från Kungl. Konsthögskolan i Stockholm har besökt platser som ett bergutrymme 475 meter under jord tänkt för kärnavfall, Sala silvergruva och Teckomatorp, platsen för giftskandalen vid BT Kemi på 1970-talet. På Gävle Konstcentrum gestaltas erfarenheterna i utställningen Ekotop.
     Anslaget är att inhämta kunskaper om hur landskap formats av det industripolitiska komplexet. Men hur makt, medel och metoder verkat är givetvis svårfångade dimensioner, även för konstnärerna i Ekotop. Man kan gå på fakta, men vår tids nostalgi och lättsinniga syn på fakta är en farlig drog. Utställningen klargör att den som arbetar med historia avgör vilka fakta som ska få ordet och besökaren påminns om att okunskap och cynism kan förgifta landskap, exempelvis i Teckomatorp eller i Tjernobyl med väldig omnejd.

Elina Erikssons målningar fyller en hel vägg. De är, enligt konstnären, att se som hennes samtal med gud. Samtalet utspelar sig i det inre, ibland med röntgenplåtar eller mikroskopbilder som förlagor. Här finns leder, spermier, dna, blomställningar och bladverk i mestadels milda färger där poesi och saklighet tycks odelbara. Det är som om målningarna formar ett rum där livet uppenbaras i all sin mångfald, ett laboratorium och en naturhistoria både för gud och människor där allt kan synas och prövas.

Murverk © Anneli Ström Villaseca

En äldre murare berättar i Anneli Ström Villasecas film om sina händer. Vi ser bara händerna medan han berättar om värk och kyla och visar förstörda fingerleder, pekar ut ställen där det gör mest ont när han rör vid något, en smärta som hänger ihop med världens.
     Med ett rum på sjätte våningen i en silo i Tierp som en camera obscura redovisar Kajsa Kiuttu motiv som tycks dunkla, men det går att ana gestalter, trädkronor och delar av byggnader. Det är kanske så ofullständigt som människor ser världen i förhållande till den klokare och skarpare blick som skulle behövas. Liksom i Elina Erikssons måleri finns här en idé om att tänka och se bättre. Det behövs för framtiden.

Christine Dahl Helweg-Larsen visar hur det radioaktiva molnet från Tjernobylkatastrofen spreds över världen. Hon använder en robothanterad ritmaskin (polargraph) som så att säga i realtid under utställningens gång kommer att redovisa molnets successiva utbredning för 33 år sedan.
     Natur som prydnad dras till sin spets i Lior Nønne Malue Hansens förvuxna blompotta fylld med mossa. Hon såg att i Teckomatorp har kommunen anlagt ett friluftsområde ovanpå platsen där tunnorna med växtgift kastats i ån.
     En diaprojektor rasslar fram gamla foton av en ur ekologisk synpunkt viktig svämskog i Sara Ekholm Erikssons installation som en påminnelse om konflikter kring landskapet, om vad som huggs ned, grävs upp, borras, bryts, anläggs...

Gävle 2019-04-29 © Niels Hebert