Med stort intresse styrde lördagsutflykten till Katrineholm och konsthallen. Göteborgske konstnären Ekta (Daniel Götesson) har av de få utställningar som jag hittills tagit del av väckt min nyfikenhet. På Fullersta Gård i Huddinge utanför Stockholm visades en samlingsutställning 2015 som lyfte fram den yngre generationen Göteborgskonstnärer på ett inbjudande vis. Där deltog Ekta tillsammans med bland andra Eric Magassa som han har samarbetet med vid olika tillfällen, den senare aktuell på fjolårets Modernautställning. Annars är det en smula beklämmande hur lokalt det svenska konstlivet ofta är och att den trista tudelningen mellan öst- och västkust verkar bestå.

Ektas bas är gatukonsten, skateboardkulturen och graffitin. Men även när han tecknar tillsynes tafatt eller snickrar skulpturer av spillgods finns där ett primitivistiskt, exotiserande intresse som följt konstnärerna genom hela 1900-talet. Från Picasso, över 50-talets abstrakta expressionister och vågor av återkomster under 70- och 80-tal. 2010-talets konstnärer styr ofta hågen mot detta rika spår med viljan att formulera sig för sin tid. Ekta är en av de intressantare bland dem.
     I Katrineholm visar han som bas en dryg handfull stora kollage, med grund i oljepastell på papper. De känns omisskännligt bekanta från såväl konsthistorien som mönster i folkkonsten, men med en finstämd känsla för balans, valör, och kulör, trots de komplicerade kompositionerna. Med tillägg och rättelser i efterhand byggs stadga. Det finns en välgörande öppenhet i den samtidigt redovisande processen. Såväl improvisation och repeterade omtag samsas.

Spear through the days, väggmålning, Meto-bläck © Ekta (Daniel Götesson)

Det största verket är en väggmålning/linjeteckning gjord på plats på konsthallens ena långvägg. Processen och uppförandet redovisas följdriktigt i en video. Spear through the days har dock i mina ögon inte tillräcklig tyngd eller den tydlighet som rummet kräver. Rebusen den rymmer leder tankarna över en hälsning till såväl Corbusiers katedraler som till Lage Lindells sjukhussängar, men skulle kunna rymma Ektas signatur eller ”tag” numrerad med en halv trea och en uppochnervänd femma.
     Sammantaget hade jag önskat se lite fler prov från Ektas verkstad, exempelvis en presentation med fri skulptur eller objekt på golvet. Men jag kan också ana att där finns ett konstnärligt påstående i klimatdiskussionernas spår om att reducera objekttillverkningen/transporterna för den mer renodlade visuella upplevelsens skull. Jag ser dock fram emot att se mer framöver.

Katrineholm 2019-02-20 © Susanna Slöör