I en sorts egendefinierad zon blandar Leif Elggren sin alkemistiska färgbrygd, kanske i förhoppning om att finna gåtans lösning och i någon mån mildra ögonsjukdomens verkan. Det varmt gula står ut från väggen, blir eteriskt i stark kontrast mot svärtans djup och diagonalitet. Här, liksom ofta tidigare har Elggrens konst något storvulet och mäktigt över sig, inte sällan i kombination med ett swedenborgskt sökande. Proklameringen av Konungarikena Elgaland-Vargaland (med Carl Michael von Hausswolff på 1990-talet) står i sammanhanget fram som ett exempel på en humoristisk och tvetydig raljans med den inskränkta nationaltanken.
     Men denna gång närmar sig Elggren något betydligt allvarligare och svårbearbetat, och med en delvis ny estetisk inriktning. Det storögda barnets frågor ekar obesvarade; Elggren nalkas gåtan med samma troskyldiga förundran som mystikern Swedenborg när han beskriver hur anden kommer till honom som i "en ljus skrivelse" (Drömboken).

Installationsvy © Leif Elggren

Den tilltagande ögonsjukdomen, gula fläcken (makula lutea), har i grunden förändrat Leif Elggrens förutsättningar och konstnärliga praktik. Genom att försöka nagla fast de nebulösa fläckarna på papperet ansluter han, kanske omedvetet, till österländsk tro om botandet av sjukdomens stigma genom att till gudarna offra en artefakt liknande den sjuka kroppsdelen. Ett slags botgöring, men utan bevisbar skuldbörda, kanske man kan säga.
    Det tragiskt bitterljuva med den aktuella utställningen är att sjukdomens spår och märken lett till en så pass ljus och lekfull estetik. Det är inte första gången i historien vi ser hur fysiska (eller psykiska) avvikelser hos konstnärer manifesterat sig som nytänkande i strålglansens form.
     Men frikopplandet mellan orsak och verkan blir naturligtvis inte helt lätt att göra. Skulle Leif Elggren ens vara intresserad av att måla svävande, gula nebulosor om inte seendet börjat svika honom? Kanske en omöjlig frågeställning. Bättre då att konstatera att trots den tragiska bakgrundshistorien framstår Elggrens aktuella installation i min mening som en av hans mer lekfullt spirituella.

Stockholm 2019-04-11 © Leif Mattsson