Anna Engvers bidrag till Konsthögskolans vårutställning 2018 var ett lågmält men distinkt utropstecken. Med sina utsträcka horisontala kolmålningar på duk introducerade hon en märklig variant av collage, där motiven exponeras på varandra i små förskjutningar. Verket sammansatt av en ström bilder lösgör inte sitt innehåll utan en aktiv insats från betraktarens sida. Det kan gärna ses även som ett abstrakt nästan över gränsen till nonfigurativt brus, med gråtoner som brummar till och låter ana ett mer bestämt innehåll.
     I Galerie Forsbloms mindre studio återkommer hon med liknande motiv och angreppssätt. I målningen Qvartinge i fonden ställs man inför en miljö som om man blickade över en sluten park med ett djup av obestämd distans. Gjutjärnssmidet på det höga staketet eller grinden upprepas repetitivt. Darrandet påminner om ett snabbt klappande fågelhjärta, nervöst och fruset på en och samma gång.

Qvartinge © Anna Engver. Foto Jean-Baptiste Béranger Klicka på bilden för hög upplösning)

Är det inte de kvarlämnande tingen, helt enkelt ”kvar-tingen i sin terräng” som hon får att vibrera mot oss? I ett av verken växer Central Parks skyline för mina ögon tillsammans med de märkligaste verktyg hämtade från smidesverkstan eller glasblåsarstudion, om de nu inte hör hemma någon helt annanstans. Vagt hotfulla former skulle lika gärna kunna användas för att hjälpa som stjälpa.
     I det tredje verket som är hennes största hittills, en diptyk, verkar hennes gråvädersmiljöer knyta an lite tydligare till fragment av bilder hämtade från konsten. Ett benpar och stilstudie av spänt spelande lårmuskler samsas med pergamentrullar, huvuden, riddarrustade ben och djurstudier. Ett kuriosakabinett växer fram med förlagor säkert hämtade ur nätets bildbankar. Tillsammans skapas en tankarnas formmässiga avskrädeshög där orsakssambanden, fakta och sanningar är satta ur spel. Kvarstår glömskans mässande poesi som låter de upplösta sammanhangen svagt skimra mot oss. Det är en spännande teknik som Anna Engver använder och den ser ut att kunna vara fortsatt fruktbar.

Stockholm 2019-03-05 © Susanna Slöör