Galleri KC på Erik Dahlbergsgatan i Göteborg ägs och drivs av 350 medlemmar i Västra Götalandsregionen, Halland och Jönköpings län. Till skillnad från privata gallerier får man verksamhetsbidrag från regionen och har också ett arbetsförmedlande uppdrag från Kulturrådet. KC är konstnärsdrivet, vilket betyder att här inte finns någon ansvarig gallerist som i ett längre perspektiv ansvarar för konstnärskapet, curerandet och handhavandet av utställningarna. Det kan få betydelse på flera sätt. Dels blir utställningsprogrammet ibland aningen ojämnt, dels kan det påverka hängningen vilket möjligen i vissa fall kan bero på bristande gallring av materialet.

I den aktuella utställningen visar Klara Espmark textilkonst och blyertsteckningar i de yttre rummen, och i skissrummet presenterar Pia Hedström offentliga verk som skisser, modeller, och i förevarande fall, skulpturer fotograferade på plats.

Klara Espmark kallar sin utställning Ovissa stigar och det är inte svårt att placera in verken i en skogsmiljö. Hennes textilier är strikta och sparsmakade, lågmälda avbildningar av naturen, från detaljperspektivet i Lav och Stammen till hela landskap i Fjärran och Utsikt. Allt metodiskt och noggrant utfört i bomullsbroderier på linneväv.
     Var ovissheten består i är svårt att säga. Finns det en kommentar till människans påverkan på naturen så har den delvis svårt att nå fram, åtminstone till mig. Verken är stillsamma betraktelser, kanske idealiserade eller metaforiska, i färger från gråbeige till svart. Det är mycket elegant. Presentationen är genomtänkt. Textilerna och teckningarna är precis så många att varje verk får det utrymme de behöver. Särskilt viktigt som hantverket kräver sin tid av betraktaren.
     Den välavvägda hängningen blir påtaglig så fort man kommit innanför dörren. Mitt i det största rummet hänger Lav där framsidans broderade konturer gradvis tunnas ut mot bildytans underkant och där de svarta bomullstrådarna på baksidan lämnats som om lavens konturer släppt taget och börjat rinna längs linneduken. De övriga textila verken har hängts med varierande avstånd från väggen så att skuggverkan blir som en del av bilden, starkt markerad i vissa fall, mindre tydlig i andra.

Utsikt © Klara Espmark

Pia Hedströms presentation är av en helt annan art. Här handlar det inte om verken i sig utan dess representationer i andra material och helt andra skalor. Som betraktare är det svårt att få en riktig uppfattning av en skiss, en gipsfigur och ett foto, när verket, Rymdconfetti, är 12 meter högt, utfört i stål och glas, och lyser nattetid utanför Göteborg Energis huvudkontor.
     Utställningen inkluderar dels vinnare som Rymdconfetti men också förlorare, alltså verk som stannat på skisstadiet. Kan man dra några slutsatser av presentationens roll för framgång i en tävling? Hos offentliga verk ligger avgörandet helt i händerna på en bedömningsgrupp som i bästa fall bör ha lång erfarenhet av att se konst, bör ha förmågan att föreställa sig ett storskaligt verk utifrån en skiss och utöver det dessutom kunna förstå hur det kommer att fungera på plats. Fördomen säger att det är i större städer som den kunskapen finns eller ens efterfrågas.

Till ett utsmyckningsuppdrag för en rondell i däcktillverkarorten Gislaved hade Pia Hedströms föreslagit en stor lysande rulle kallad Vägvisare Gislaved, men istället vann ett annat förslag, som inte drog några paralleller till varken däck eller gummi. Var hennes presentation dålig. Inte alls, och Pia Hedström är en duktig skulptör, men det är uppenbart att gruppen som bedömde förslagen till rondellen i Gislaved, rätt eller fel, i alla fall hade förmågan och viljan att tänka ett steg bortom det uppenbara.  

Göteborg 2019-04-25 © Olle Niklasson