Referenserna till konsthistorien duggar tätt på Spritmuseum när Angus Fairhursts verk presenteras i vinterns konstutställning. Vinkningarna har här mer eller mindre explicit bäddats in i verken. De intar den paradoxala positionen av att baseras på konsthistorien samtidigt som deras själva syfte tycks vara att luckra upp. Istället för att befästa, bjuder Fairhurst in till humoristisk lek där historien sätts på spel.
     Likt hos de äldre mästarna bottnar motivvärlden inte sällan i grekisk mytologi och västerländsk religion, om än med skild utgångspunkt. Undertonen blir alltså allvarlig när den nakne konstnären i Pietà (1996) tagit Jesus plats i Marias famn (som bytt skepnad till en gorilla) eller när gorillan likt Narkissos försjunker i sin egen spegelbild i The Birth of Consistency (2004).

Det senare verket kan med fog sägas vara utställningens huvudnummer och tar plats i ett rum klätt med de grälla, screentryckta tapeterna Underdone/Overdone Wallpaper (2004) med skogsmotiv. Skogen som annars drar tankarna till en naturskön plats gör här det motsatta, skildrad i klaustrofobiskt platt pop-konststil med neo-expressiv färgpalett. Direkt på golvet står den muskulösa bronsgorillan, i skala 1:1, som lyfter en spegel från vattnet. Förbluffat begrundar den sin egen spegelbild och blir medveten om sig själv. Apan har en lätt rörelse i kroppen och att den inte placerats på ett podium, likt de intilliggande verken, bidrar till en teatral känsla av att något tar plats här och nu.
     Efter att ha sett Fairhursts videoperformance A Cheap and Ill-fitting Gorilla Suit (1995) i rummet bredvid läggs ytterligare ett lager till då filmen visat hur Fairhurst själv klätt sig i slappt sittande gorilladräkt som han desperat stampar av sig.

Installationsvy © Angus Fairhurst

I utställningen varvas alltså uppluckrande ingångar mot konsthistorien, konstbegreppet och konstnärsidentiteten i de olika verken. Som om det inte vore nog, läggs till detta frågeställningar riktade mot den eviga dikotomin mellan natur och kultur.
     Ett exempel är fotoserien An Effortless Patch [Tagged] #1–4 där den kostymklädde konstnären poserar famlande i ett översvämmande blomster i grumlig skärpa. Som en våldshandling har bildplanet fragmenterats av ett stort rutnät varpå varje ruta stansats med plaststropp (sådana som går att finna på detaljhandelns varuetiketter) – den lycklige mannen, och naturen, punkteras.
     Sammantaget visar utställningen på Angus Fairhursts vida spektrum och den humoristiska dekadensen ringer i salen. Fairhursts enskilda verk bjuder inte sällan själva in till en djungel av referenser vilka tillsammans lätt alstrar en snårighet – en snårighet som förvisso med fördel går att engagera sig i. När betraktaren närmat sig slutet av en uppslagsände framträder snart en ny.

Stockholm 2019-12-13 © Emil Ivedal