Arshile Gorky räknas till de stora innovatörerna inom american abstract painting. Men han, liksom flera andra inom riktningen, var inte amerikaner av födsel. I Gorkys fall (med ursprungsnamn Vostanig Adoian) var hemlandet Armenien. Som artonåring, strax efter första världskrigets slut, emigrerade han till USA och Boston där han genomgick sin konstnärliga utbildning.
     New York blev sedan hans huvudsakliga utgångspunkt där han snart kom att bli presenterad på samlingsutställningar och relativt tidigt uppburen som en av de mest betydande konstnärerna inom den nya riktningen. På många sätt förebådade han genom sitt spontana manér det som komma skulle hos exempelvis Jackson Pollock och delvis också hos Willem de Kooning.

Landscape-Table, 1945, olja på duk, 92 x 121 cm Centre Pompidou, Musée national d'art moderne / Centre de création industrielle, Paris / Parigi Purchased / Acquisto, 1971, AM 1971-151 Photo: Philippe Migeat © Centre Pompidou, MNAM-CCI, Dist. RMN-Grand Palais (Klicka på bilden för hög upplösning)

Som extraordinär tecknare med en sällsynt känsla för rytmisk linjeföring kom Gorky att förbinda konstnärlig tradition med den nya tidens omtumlande uppbrott. Tidigt fanns en påverkan från Cézannes bildbyggande och något senare kom Picasso in som den store inspiratören. Under det sena 1930-talet gör Gorky flera målningar som faktiskt skulle kunna signeras Pablo Picasso, så snarlika framstår de. Och även Joan Miró får sin konstnärliga tribut, exempelvis i Smiling Lady från 1946.

Arshile Gorkys stilistiska skicklighet och förmåga att inkorporera kollegernas och föregångarnas konstnärliga landvinningar ger honom klara fördelar när han under tidigt fyrtiotal helt bryter med det figurativa. Tekniken blir då stark och självsäker, nästan som om den gav utlopp för en inre syn. Markeringar ställs mot antydningar av diffuserad karaktär. Rytmen betonas genom kraftiga nedslag och brott. Gorkys penna och pensel blir till trumpinnar och duken till det spända trumskinnet. Det är primitivt och sofistikerat på samma gång. Inte konstigt att kollegerna såg honom som den kanske mest innovative bland dem.

Sofrt Night,. 1947,olja, tusch och krita på duk © Arshile Gorky. Foto Leif Mattsson (Klicka på bilden för hög upplösning)

Fyrtiotalet blev för Gorky en förtida avslutad men mycket intensiv period. Flera av hans teckningar och målningar från tiden skulle idag kunna tas för helt aktuella verk. Andra är mer tidstypiskt stilistiska och tjänar ett högre syfte som historiska markörer för en konst i förvandling.
     Till viss del kan Arshile Gorky sägas vara en sambindande länk mellan figuration och abstraktion. Precisionen finns där, liksom observationens bärighet. Den knivskarpa linjeföringen blir under fyrtiotalet hans signum, som med skalpell "skär" han fram bilden ur den tomma ytan. I Sverige skulle man närmast kunna jämföra med Lage Lindells rytmiska bildbyggen.

Utställningen i det vackra palatset Ca' Pesaro i Venedig är på många sätt en komplett redovisning av de viktigaste faserna i Arshile Gorkys konstnärliga liv. Här finns tidiga verk där inflytandet från föregångarna är påtaglig, här finns mängder med teckningar av hög konstnärlig nivå och här finns sena verk som skulle kunna gälla som helt aktuella i ett snävare samtidsperspektiv. Men huvudsakligen är det historiens vingslag som svävar över presentationen, en historia fylld av kraft och framtidstro.
      Men förloppet ändades hastigt för den framgångsrike Arshile Gorky; 1948 råkade han ut för en trafikolycka som gjorde det omöjligt för honom att fortsätta arbeta – han tog något senare sitt eget liv. Arshile Gorky blev endast fyrtiosex år gammal.

Venedig 2019-05-22 © Leif Mattsson