Att frammana de vackraste orden åt målaren som bebor målarhjärtats ömtåliga rum är en svår sak. Trösten är att den klingande, ordlösa tystnaden är Ebba Hammarskiölds poetiska domän. Det har dock varit påtagligt tyst de senaste tio åren, efter den måleriska urladdning hon genomlevde under första decenniet av 2000-talet. En retrospektiv museiturné följdes av en resa till Island och där hon ställde ut tillsammans med den själsbesläktade kollegan och målarpoeten, Erland Cullberg.

”All framgång är motgång”, för att låna ord från författaren och översättaren Eric Hermelin. De passar sällsynt väl in på Ebba Hammarskiölds djupt allvarsamma och för henne själv krävande, rentav självförbrännande målargärning. Hon har aldrig accepterat kompromisser; varje enskild målning är hennes universum, hela värld och innerliga angelägenhet. De är var och en gåvor åt oss andra målare och en kärlekshandling som erbjuds alla med ögon beredda.
      Hon gick på Valand under tidigt 1980-tal, då skolan fortfarande bar arvet från lokala målargiganter inom sig. I Ebba Hammarskiölds fall måste vibrationerna efter Åke Göranssons värv permanent ha mönstrat och förgyllt hennes måleriska fingeravtryck.

För den som älskar måleri i dess mest utsökta form är ett besök på Galleri Kronan nödvändigt. Här visas under ett par veckor delar av Ebba Hammarskiölds senare måleri, en samling som även visades på Galleri Aveny i Göteborg år 2009. Hittills har jag sett dessa målningar i reproduktion och mötet med dem blev en av de sällsynta högtidsstunder som bär hopp åt, tröstar och renar trötta ögon.
     Ebba Hammarskiöld har aldrig långt till en målarkrita för brevskrivning och dagliga kommentarer. Med på utställningen är ett antal kritmålningar på papp som även drivits upp med tillägg i olja. Dessa är fascinerande ingångar till hela hennes samlade verk.
    Under 1990-talet var Ebba Hammarskiöld knuten till Galleri Axlund i Stockholm, och visade ett pärlband av enastående utställningar, med final 1999. Detta galleriformat och galleristens stöd passade henne synnerligen väl.

Hitteting om pappa © Ebba Hammarskiöld (Klicka på bilden för hög upplösning)

Man bör i samband med Ebba Hammarskiölds måleri hålla sig till nödvändiga målarsanningar. Den som till äventyrs tror sig kunna utläsa ett självklart innehåll, unika händelser, platser eller försöker dra slutsatser utifrån bilderna om målaren bör genast sluta sitt tolkande arbete. Man kan möjligen tillämpa ett lars ahlinskt förhållningssätt och spegla sina egna erfarenheter i dem. De är själsliga och sinnliga övergångstillstånd och innehåller för att knyta an till en titel av Ebba Hammarskiöld fem väderstreck, varav det femte leder inåt.

Målningarna möjliggör och upplöser samtidigheter och bär pendlande motsättningar inom sig. Formen och kompositionen bygger från ytan, inåt och utåt i rörelser som bor i betraktarens öga, men som avslöjas och förhöjs i mötet med måleriet. Inför Ebba Hammarskiölds måleri lär man sig att se bättre. Och även om tystnaden alltid bär så är orden, hennes titlar, av särskild betydelse. De är korta poem som sätter igång rörelsen, som skärper uppmärksamheten.
     Över huvud taget är ord som väder och väderlekar bra att förhålla sig till inför hennes måleri. Men även tidpunkter; nattens humör och frukostens färg måste erfaras. Hennes svärtade till blåtonande ytor är som djup att förlora sig i eller stängda dörrar att öppna. Även om det alltid finns ett övergripande sammanhang, en samlad bildyta i Ebba Hammarskiölds målningar, finns alltid gömslen och insikter att söka. Zooma in blicken och varje kvadratcentimeter erbjuder sin specifika utsikt, sin vandring vidare. En titel som ”Poetens gömda steg” bär ett löfte och en uppmaning.

Norrköping 2019-10-23 © Susanna Slöör