Det har gått undan det senaste året för Ludvig Helin. Nu återkommer han med sin första separatutställning på Galleri Andersson Sandström. Så sent som i december i fjol ingick han i en mindre duo-utställning på Galleri Flach med ett måleri som på kort tid tagit ytterligare kliv framåt. Hans vässade självförtroende och utvecklingskurva imponerar. Systematiskt undersöks färgens mest nedbrutna uttrycksvariabler i lager på lager av komplementära motdrag.
     Ludvig Helin är noga med att utnyttja möjligheten att släppa igenom ljus från den underliggande dukens gräng. Oljefärgens speciella karaktär tillåts pärlande skikta sig och visa sina mest transparentverkande kvaliteter. Varje yta rister av innehåll och man följer penselns och arbetsverktygens minsta fördrivande drag. Det bidrar med en särskild taktilitet och lyster, där varje delyta skänks lika stor betydelse som övriga. De vibrerande tonerna avbryts då och då av sjok med opak, heltäckande färg, som ett vresigt eller eftertryckligt motstånd. I den största av målningarna är det en tvär blå yta med bas i koboltblått som distinkt säger ifrån. De övriga ytornas samspel viker undan som vajande sjögräs, och klingar dovt.

Mold, 2019, 61x50 cm, opd © Ludvig Helin	Oleo, 2019, 61x50cm, opd © Ludvig Helin

Det är ett konceptuellt enkelt naturlyriskt måleri som Ludvig Helin bjuder, men man får vara medveten om att det är ett måleri som också fått utvecklas under samtidsandans kompakta motstånd de senaste decennierna. Fördelen för de yngre målarna som ändå tar sig för att måla är att de fritt kan undersöka sitt medium, sitt instrument, utan pekpinnar. Hyllningen av ytan som just platt yta utan djupverkan, målningens anledning att existera under långa tider av 1900-talet, är inget som de alls behöver förhålla sig till.
     I Ludvig Helins hav av händelser fäller ytorna sig som för nyckfulla vindkast in och ut ur bilden. Accentuerade och påskyndade av inflikade kilar av högt ställd färg. Likväl är det ett förhållande som alltid tål att åter upprepas: konstens nära förhållande till organiserande av rörelser, rytmer och musik. Den idévärld som där öppnas har anor men tål att vidareutvecklas för sin tid. Det är glädjande att se den energi och känna den utvecklingslust som Ludvig Helin och samtida kolleger förmedlar. Framförallt är det också tankeväckande att konsten inte behöver lindas i vadderande lager av skyddande teoretisk överbyggnad.

Stockholm 2019-08-28 © Susanna Slöör