Ett galleri som passerat i ögonvrån under några år är Crum Heaven som ligger på Högbergsgatan nära Götgatsbacken. Det är ett av Stockholms minsta gallerier som med sina råa murväggar och gröna snickerier presenterar ett uppfriskande alternativ till vita kuben-estetiken. Det är inte alldeles lätt att reda ur hur det drivs mer än att konstnärer tar initiativ till samlingsutställningar med intressanta kolleger. Man skulle kunna beskriva verksamheten som ett pågående kollegialt samtal.

Curator för den aktuella utställningen HU MUS är Leo Park som gick ut Konstfack i våras. Han samlar kolleger ur olika generationer kring en återblick på en tidig idol som österrikaren Friedensreich Hundertwasser. Utställningens titel syftar på den jord ur vilken konstnärliga idéer föds, frodas och förruttnar till mylla för nya generationer. Det är en vacker tanke. Framförallt är det inspirerande att se hur hungern efter förebilder och uttryck nu brutit ned den postmoderna hegemonins upprättade mur mot historien. Ur förträngningen och glömskan spirar intresset drivet av de yngre generationerna av konstnärer, särskilt bland målarna.

Installationsvy

En maximalistiskt färgsprakande konstnär som Hundertwasser är ett följdriktigt val att samlas kring. Cobra-gruppens medlemmar skulle kunna vara andra exempel. Dessa utlevande konstnärskap gärna med symbolistisk botten kombinerat med gatukonst och graffiti är den häxkittel som kokar särskilt produktivt idag. Man gläds också åt när konstnärerna söker inspiration över generationsgränserna, i vårt vanligtvis ålderssegregerade konstliv.

Med på den aktuella utställningen är Channa Bankier med tusch- och kritteckningar av klippor som formar sig till antropomorfa möten. Gunnar Larsson har genom åren omutligt följt sitt målarkall och banat egen väg. Det belönas han för genom ett stor intresse från dagens yngre målare. Bland Leo Parks mer jämnåriga kolleger hör Isabel Serrander som med sina organiskt formslingrande akvareller skapar en syntes av viktiga förebilder; Hilma af Klint nämns i samma andetag som Helen Frankenthaler i presentationen av Serrander. Det är helt följdriktigt för en generation som generöst rymmer kontraster och utspelande gester.
     Finn Öhlund med en bakgrund även inom graffiti visar ornamentala tryck (risografi) med en blinkning åt såväl psykedeliska uttryck som folkmåleri. Leo Park själv arbetar med ett måleri som kan påminna om en samtida målare som amerikanska Dana Schutz, med en figuration som lånar friskt och rör om i myllan. Victor Rundgrens benpipa skapad av handtag till en livboj, stämmer väl med den tematiska kretsloppstanken.

Stockholm 2019-10-30 © Susanna Slöör

Deltagande konstnärer: Channa Bankier, Leo Park, Isabel Serrander, Victor Rundgren, Gunnar Larsson, Finn Öhlund, Friedensreich Hundertwasser