Den hungriga planeten, Hungry Planet, är en tvärvetenskaplig utställning med fokus på klimat- och miljötemat, kurerad av Peter Ojstersek. Det är en varierad framställning där flera av verken tangerar forskning och dokumentation och där det rent visuella inte alltid är det främsta. En högintressant satsning då konst och vetenskap är en aktuell kombination – inte minst ur ett pedagogiskt perspektiv.

Malin Lobell (f 1965) och Gunnel Pettersson (f 1960) intresserar sig båda för odling och ekosystemens utsatthet. Tillsammans har de skapat verket Hunger på en störd planet: sexkantiga (tänk bikakor) odlingsbäddar med biologisk mångfald och mat till de viktiga pollinerarna. Här dyker också begreppet ”agroforestry” upp dvs ett plöjningsfritt odlingssätt som skonar daggmasken – den senare hyllar Lobell med ett eget ode i verket Vikten av att vara daggmask. Gunnel Pettersson bidrar med frågor kring odlingslandskapens generella monokulturer genom att synliggöra alternativ som tex kulturväxten bovete.

Tyrone Martinsson (f 1967) presenterar fotografisk dokumentation från Magdalenefjorden på Svalbard – ett forskningsprojekt i samarbete med en glaciolog från Stockholms universitet. Martinssons fotografiska montage visualiserar hur fjorden förändrats från1818 fram till 2016. Här nämns arbetsformen ”den långa berättelsen” dvs att skapa en dialog med historiskt forskningsmaterial för att dra slutsatser om samtiden.
     Peter Ojstersek (f 1961) har inspirerats av ett forskningsarbete inom NASA med syfte att skapa slutna ekosystem för framtida rymdsamhällen. Ojstersek håller sig dock på jorden och får oss att både beakta och uppmärksamma vikten av det högst vardagliga; en minidome fylld av vanliga krukväxter berättar om plantornas förmåga att absorbera giftiga gaser och rena vår inomhusluft - en aspekt vi möjligen underskattar.

Magdalenefjorden, Svalbard 1818-2016 © Tyrone Martinsson

Carolina Parra Thompson (f 1977) och Xavier Villafranca Fernández (f 1972) visar det gripande verket Plastic Waist - en modell av en upphittad sköldpadda som trasslat in sig i plastskräp och med åren fått ett deformerat skal som en getingmidja. Men som påpekas i en bifogad text är det inte fråga om något ”singel-object” utan snarare ”system-object” – ett verk som leder bortom konstens fält mot politisk aktion.
       Slutligen då Tom Bogaard (f 1965) som i mitt tycke är den som lyfter utställningen rent visuellt. Bogaard samlar plastskräp från olika stränder och i vanitasmotivet For the Love of Bog är det ”nurdles” (små plastpellets som spills ut i haven i enorma mängder) som fogats samman. Människans förhållande till naturen löper förstås som en röd tråd genom utställningen men kanske verket The Smile of the Tasmanian Tiger konkret sätter fingret på hur mänsklig aktivitet kan påverka ett ekosystem; den tasmanska tigern sågs som ett hot mot tamboskap och utrotades.

Personligen hade jag gärna sett att respektive verk hade försetts med åtminstone konstnärens namn och varför inte en kortare text som lockar till mera läsning ur det intressanta utställningskompendiet. Men å andra sidan: valet av en mer fri installationsmiljö som denna har sin poäng då formen nödvändigtvis implicerar både samtal och social interaktion.

Linköping 2019-08-28 © Lotta Ekfeldt

Not: Malin Lobell och Gunnel Petterssons verk Hunger på en störd planet finns att se på kulturhuset Skyltens gård i Linköping.

Deltagande konstnärer: Tom Bogaard, Malin Lobell, Tyrone Martinsson, Peter Ojstersek, Carolina Parra Thompson, Gunnel Pettersson, Xavier Villafranca Fernández.