Med en angreppsmetod värdig betydligt mer erfarna och väletablerade konstnärer övertygar Dina Isæus-Berlin på sin första separatutställning på Wetterling Gallery. Redan som kandidat på Konstfacks vårutställning 2017 visade hon prov på mogna tillämpningar i ett slags flödande, abstrakt rytmik. Och på den nu aktuella utställningen följer hon spåret vidare. Det är klart intressant att möta verken av en så relativt ung konstnär (f. 1991) med en så självklar inrikting och som dessutom redan tycks behärska både mål och metod.
     Som relativt naturlig jämförelse kommer den då unga Astrid Sylwan (även hon utbildad på Konstfack) som Omkonst uppmärksammade på examensutställningen 2005. Också hon söker i trakter av ett slags uppdaterad abstrakt expressionism, vilket visat sig vara ett synnerligen bra val.

Detalj av större målning © Dina Isæus-Berlin

Det unika med Dina Isæus-Berlins metod är dock att det spontanistiska första intrycket mest är en chimär. Efter det att de brett svepande och känsligt frammanade penselstråken applicerats vidtar en minutiös bearbetning av ytor och uppkomna mellanrumsformer. Med betydligt mindre penslar förtydligar och manipulerar Dina Isæus-Berlin de råa stråkens begränsningar. Hon betonar och accentuerar på ett sätt som närmast leder tankarna till den förfinade kontrollen i välartikulerad graffiti. Kontrasterna som uppstår kan för det otränade ögat tyckas tillfälliga, men är i sanning mycket välberäknade.

Dina Isæus-Berlin inför även lager av motriktad karaktär. I maskeringstejpens spår skapas disparata mönster med en mer stram och diametral rytmik. Jag associerar initialt til Barnet Newmans "The Zip" (linjespel som uppstår när maskeringstejpen rivs loss) men inser snart att liknelsen haltar något. Den kreativa kontrollen må vara snarlik men resultatet är väsentligen ett annat. I Dina Isæus-Berlins fall uppstår nämligen tydliga konstnärliga stilbrott som enligt tidigare måleriska dogmer inte var att föredra – de ansågs rent av förkastliga under den mer strikta abstrakta expressionismens tid. Underbart att de hämmande normerna har mist sin betydelse och att unga målare som Dina Isæus-Berlin fritt kan söka vidare inom den mixade zon där det mesta är tillåtet.

Stockholm 2019-03-12 © Leif Mattsson