Brooklyn Museums stora dragplåster under våren är Frida Kahlo. Utställningen kräver särskild biljett och drar fulla hus. Introduktionen uppehåller sig kring Kahlos familjebakgrund och fadern Guillermos fotoateljé. Ett porträtt av Frida som nittonåring inleder, och snart kommer maken Diego Rivera in i bilden, bokstavligen. En fin samling fotografier av fotografer i deras krets, som Tina Modotti, Edward Weston, Lola och Manuel Alvarez Bravo följer. Vi får ta del av Frida Kahlos politiska syn och får inblick i hemmet, La Casa Azul. En gedigen beskrivning av sammanhangen kring konstnärskapet alltså.

Om det vore så väl. Särskilt mycket av hennes konst får vi nämligen inte se – i hela utställningen så få som elva verk. Det här handlar om Frida Kahlo som person och myt, hur hon styrde bilden av sig själv och vilka omständigheter som formade hennes liv. Hennes kläder, smink och inte minst de ortopediska hjälpmedel hon tvingades använda efter ungdomens bussolycka och misslyckade operationer. Kampen att verka som konstnär under konstant smärta är visserligen värdefull att ta del av, särskilt som det influerade hennes konstnärskap, men målningarna är där som om man kommit på det i sista stund. Visst använde Frida Kahlo i högsta grad bilden av sig själv och yttre attribut som konstnärligt och politiskt uttryck, men att låta hennes måleri stå tillbaka till denna grad är ganska märkligt.

Frida Kahlo. Self-Portrait with Hummingbird and Thorn Necklace, 1940 opd. Nickolas Muray Collection of Modern Mexican Art, Harry Ransom Center. © 2018 Banco de México Diego Rivera Frida Kahlo Museums Trust, Mexico, D.F. / Artists Rights Society (ARS) Courtesy, Museum of Fine Arts, Boston	Nickolas Muray. Frida on Bench, 1939. Carbon print, 45.5 x 36 cm © Nickolas Muray Photo Archives

Samtidigt men utan uttrycklig samordning visar Museum of Fine Art i Boston Frida Kahlo and Arte Popular. Även här sätts Frida Kahlo in i ett sammanhang, men här får hennes konst en större roll, och i andra hand visas Kahlo som intellektuell figur. PÅ MFA visas hennes konst tillsammans med den mexikanska folkkonst som influerade den.
     Folkkonsten, som så ofta vid den här tiden är delvis en efterhandskonstruktion som fick fungera som en enande symbol för nationen efter 1910-talets revolution. Den starkt politiska Kahlo samlade på folkkonst och inkorporerade element i sin egen bildvärld. Här visas hennes lån tillsammans med förlagor i form av anonymt stillebenmåleri, djursymbolik, hantverksföremål och religiösa tavlor som åkallar helgon, dock inte nödvändigtvis från hennes egna samlingar.
     Här är alltså Frida Kahlo mer närvarande som konstnär och mindre som mytologisk person, men lite vid sidan om. I det innersta av de tre rummen finns fotografen Graciela Iturbides dokumentation av Kahlos badrum som Diego Rivera fyllde med hennes tillhörigheter och som hölls låst tills man 2004 bröt upp låset i huset som då blivit museum. 

Boston och New York 2019-03-26 © Mattias Lundblad