Det är som hade vi stämt möte. Angelica Kristenson Aurelius modeller tittar storögt på mig och lyssnar på mina tankar. Hur länge som helst. Och jag tittar tillbaka i ett här och nu som förlängs tills tiden stannar upp.

Den intensiva närvarokänslan snärjer in mig ännu en gång när Angelica Kristenson Aurelius ställer ut i Enköping. Ändå har hon i rätt många år nu i stort sett bara målat just porträtt på människor, barn och vuxna, män och kvinnor av alla slag. De får ta all plats i hennes bilder, den omgivande rekvisitan är minimal. Stolen de sitter i, boken de har framför sig, kanske ett glas eller ett ljus är mer till för att förstärka stämningen av eftertanke, stillhet och meditativ ro. Någon gång kan stadens horisont fångas med yttersta detaljrikedom.
     Allt är målat med en genuin känsla för färg och rytm. En doftande sinnlighet livar upp de material hon målar. Lager på lager skapar transparens och djupa, fylliga klanger. Jag känner mjukheten i modellernas hud, hårstrånas spretighet, tygernas olika kvaliteter i kläder eller möbler, och jag utforskar ögats glans hos var och en.
Ögat är ju själens spegel, för att citera Matisse, och handen är dess förlängning.

Divan © Angelica Kristenson Aurelius

Matisse är lätt att tänka på inför detta måleri. Också Angelica Kristenson Aurelius eftersträvar jämvikt, renhet och lugn. Det ornamentala i linjer och konturer skapar rytmer som växlar från pockande lättflyktighet hos en som drömmer i sömnen, till böljande ro hos den som behagfullt sträcker ut sig på divanen. I tre fina kolteckningar skapar linjespelet en alldeles egen värld som den mänskliga kroppens proportioner anpassas till.
     Konsthistoriska referenser skymtar förbi från renässans och barock till vår tids porträttmåleri, från en sirlig Botticelli till Alice Neel, inspirationskällorna bygger kanhända på själsfrändskap. En bra målare upprepar oftast främst sig själv, men alltid på ett nytt sätt. För, som Gunnar Ekelöf kärnfullt konstaterade: Det är inte konstverket man gör. Det är sig självt.

Enköping 2019-01-29 © Kristina Maria Mezei