Salen är nedsläckt; podierna där insekterna ansamlats lyser upp som fyrbåkar i natten. Det är suggestivt, vackert och lockande, men samtidigt skrämmande – som en blandning mellan experimentell dockteater, National Geographic Channel och en Alienfilm. Jag har sällan sett dess like och antalen "wow" från de tillströmmande besökarna är många.
    Till atmosfären av frusen och avvaktande insektstystnad läggs ett knastrande, väsande och sprakande från det sexkanaliga ljudspåret. Musikern Lo Kristensens (f. 1991) tillskott till utställningen är oerhört viktigt för frammanandet av den krypande rysningen längs ryggraden. Det är lite som att vandra i den nattliga djungeln dränkt i en ostinatisk insektssymfoni.

Energiomvandling, 2018 © Annika Liljedahl (Klicka på bilden för hög upplösning)

Annika Liljedahl (f. 1946) är exklusivt återhållsam med sina offentliga presentationer. Senaste separatutställningen var på Vida museum 2010, och det är så länge sedan som 1993 som hon visade sig i helfigur i Stockholmstrakten (Millesgården, Lidingö). Därför är det naturligtvis högintressant att få tillfälle att ta del av en så koncentrerad och väl genomförd presentation som Insekt Insikt – en av den vackra konsthallen Artipelags mest fascinerande genom åren, i mitt tycke. Det är heller ingen liten presentation, räknat till antalet objekt/insekter. Här finnas hundratals i varierande form, uttryck och skala.

Idén till Insekt Insikt väcktes för flera år sedan när Annika Liljedahl valde att "bli vän" (som hon uttrycker det) med de många insekterna som flyttat in i hennes sommarhus på Öland. De framkallade hennes nyfikenhet och genom att välja deras sida öppnades en hel värld av möjliga, konstnärliga uttrycksformer. Sprödheten, den filigranliknande sirligheten och det kusligt vassa måste ha skapat kongeniala förnimmelser mellan insekterna och hennes egna objekt (Liljedahl använder ofta hundratals spetsiga knappnålar i sina verk).
     Hon verkar ha fascinerats av den sällsynta skönheten och den stora variationen inom insektspopulationen, men också av dess sätt att pragmatiskt förhålla sig till sin omvärld. Insekterna har massor att lära oss, där finns fortfarande mycket kvar att forska på, som hon uttrycker det i den filmade utställningspresentationen.

Storheter, 2016, 2018 © Annika Liljedahl (Klicka på bilden för hög upplösning)

Materialen är siden, lack, akrylfärg, järntråd och knappnålar i tusental – men även fiberoptik som möjliggör ett neonliknande strålande från tunna plaströr (som i Energiomvandling). Lusten att beröra verken begränsas dock dels av deras uppenbara skörhet, men också av de ovannämnda, vassa knappnålarna. Att Annika Liljedahls händer inte ter sig som ärrade nåldynor är ett under (det kanske de gör, vad vet jag).

Till mängden av objekt från 2016 och framåt har också ett par exempel på Liljedahls sena 1990-tal fogats (Kokong/Skal). De bärs av ett mer uttalat feministiskt språk. Men man ska inte bortse från alla de kvinnliga attribut Liljedahl gör bruk av även i insektsobjekten, återkommande är exempelvis formen av högklackade skor. Så något innehållsligt brott upplever man inte; här visas en klar och logisk utveckling och gradvis förvandling – ordet metamorfos ligger också nära Liljedahls egna beskrivningsmodeller.

I den lilla koncentrerade utställningskatalogen, med interfolierade, transparenta blad, läser jag en vackert klingande prosa av Fredrik Sjöberg. I avsnittet "Den härskande klassen" – med avseende på insekternas antal och betydelse – skriver han insiktsfullt "...när känslorna löper vilt längs gatorna är det bara två saker som hjälper: kunskap och konst".
    Sökandet efter det förstnämnda, kunskap, är påtagligt i Liljedahls utställning, hennes nyfikenhet tycks omöjlig att stilla. Och som konst betraktat är utställningen Insekt Insikt en av de självklart intressantare på sommarens kulturscen.

Gustavsberg 2019-07-03 © Leif Mattsson