En kropp som faller mot marken är motivet i Roland Perssons installation Here My Train a Comin’  på Aguélimuseet i Sala. Vi ser två stamdelar av ett träd som pekar uppåt och det är lätt att associera till en kropp som faller med huvudet före mot marken. En hoptryckt, blek överkropp som deformerats antyds. Kanske är det dödsögonblicket i överkroppen, som ännu inte nått de båda benen.
     I en text ger Roland Persson bakgrunden, ett minne som ständigt följt honom sedan övre tonåren, då en vän klev upp på taket på en tågvagn på en banvall i Gävle och dog ögonblickligen, bränd av 20 000 volt. Konstnären drar också en parallell till Ivan Aguélis förtida död, påkörd av ett tåg i Barcelona.

Av texten framgår också att installationens titel, Here My Train a Comin’, refererar till spirituals och blues, där tåget symboliserar frälsningen, men också till Jimmy Hendrix låt med samma namn från 1967. I verket finns en ljudinstallation av hur Hendrix i studion försöker få ordning på ackorden.
     Dödsögonblicket fastställer människans liv. Inget kan tilläggas, inget dras ifrån. Men minnen av människan fortsätter att verka i andras liv och utkanter. I sådana minnen kan starka känslor verka och de ekar i utställningens andra del – 13 tuschteckningar utförda på boksidor ur Siegmund Freuds essä "Jenseits des Lustprinzips" (1921), alltså bortom lustprincipen, den princip Freud såg som grundläggande i det mänskliga psyket.

© Roland Persson

Teckningarna saknar titlar. Den enda upplysning som ges är titelbladet i Freuds bok, som Roland Persson försett med ett porträtt, av Freud(?) med öppen mun och deformerade drag. De kraftfulla teckningarna har destruktiva drag och tycks mer som skärvor av syner och minnen, än en sammanhängande berättelse. Där finns en gestalt på knä, en kropp på rygg intill ett plank, en kvinna med ett uttalat sexuellt utspel, en drunknad människa i vad man kan anta vara ett avloppsdike, en antik gestalt, en blödande arm på badkarskanten med djupt skärsår... Ett par motiv pekar åt ett annat håll – en dörröppning med skor vid tröskeln och en barnkammare med en gunghäst.

Freuds bok handlar om idén om lustprincipens motsats i människans psyke: drag av förstörelse, repetition, aggression och tvång. Kanske som ett slags balans; människan drivs förvisso inte bara av lust. Men onekligen blir det komplicerat – särskilt om de destruktiva krafterna är starka.
    Det är en värld i svarta streck och former som framträder i Roland Perssons teckningar, en värld utan synbara sammanhang, ett gränsland till destruktiva krafter och ensamhet, en tillvaro där obehagliga händelser långt tillbaka kan envisas med att repeteras och är svåra att försvara sig mot – samtidigt som det destruktiva bjuder lustprincipens överhöghet motstånd. Hur man än tänker om detta, så är det en värdig kamp och en fördjupad bild av tillvaron som utställningen förmedlar.

Sala 2019-02-20 © Niels Hebert