I Pilane möts man åter av Jaume Plensas mäktiga huvud ”Anna”. Konstverket har nu förvärvats av skulpturparken och kommer framöver att stå kvar som ett landmärke som syns vida omkring.
     Vad som känns helt nytt och annorlunda för i år är Conrad Shawcross ”Optic labyrinth” och ”Optic monolith” i rostfritt stål. Han arbetar medvetet med ljuset som medskapare då han låter små regelbundna öppningar i materialet skapa interferensmönster i skulpturens ytor. Man kan vandra runt i ”Optic labyrinth” och mötas av ständigt nya optiska effekter.

Shawcross bygger här vidare på en konsttradition som på 1960-talet kallades för OP-konst men som långt tidigare experimenterades fram av bland andra László Moholy-Nagy och Nicolas Schöffer. I Sverige utnyttjade Eric H Olson interferens- och polarisationsfenomen i högmolekylära plaster. I dessa helt genomskinliga plastytor skapades färgfenomen med hjälp av ljuset helt utan pigment. Egentligen samspelar alla konstverk med ljuset så länge de är rent fysiska objekt, men Shawcross och hans föregångare gör det på ett mer medvetet och planerat sätt.

Optical labyrint (detalj) © Conrad Shawcross

En helt ny bekantskap för mig är också Helaine Blumenfeld som visar tre mycket vackra verk: ”Illusion” och ”Ascent” i patinerad brons samt ”Taking risks” i carraramarmor. Den senare formar ett böljande spel av svala, vita flammor som stiger upp mot de grå granitklipporna. Även i denna skulptur spelar ljuset en mycket aktiv roll och skapar ett rumsligt och mångfacetterat uttryck.
    Klara Kristalova överraskar ofta med gestaltningen av sina motiv. Här är det en flicka som rycker sig loss med sina rötter och vandrar djärvt vidare mot större frihet. ”What holds me back carries me further” i patinerad brons är en spännande tolkning av en flickas frigörelse, en Pippi Långstrump som gör vad hon vill.

Dancing clog girls © Laura Ford (Klicka på bilden för hög upplösning)

Laura Ford tar också upp flickors verklighet där en grupp med tre ”Silent howlers” tolkar deras utsatthet och tysta skrik medan ”Dancing clog girls” har slagit sig fria i en virvlande träskodans. Bägge grupperna i patinerad brons.
    Fantasykulturens skrämmande gestalter i litteratur, film och spel dyker här upp hos Johan Cretens tre verk i brons där ”The Vulture” spanar ut över Pater Noster-skären från Pilanes högsta punkt och bildar en monumental och mäktig silhuett.

Utöver dessa konstnärer finns Tony Cragg och Ida Koitila representerade. Tillsammans ger årets utställning en varierad och rik upplevelse och jag förvånas varje år över att man lyckas baxa upp dessa ofta stora och tunga skulpturer i det starkt kuperade bergslandskapet. Men det arbetet lönar sig då samspelet med naturen är en viktig ingrediens för totalupplevelsen, något som en steril konsthall aldrig kan erbjuda.

Tjörn 2019-08-13 © Jan Manker