Ida Rödén formar sin utställning efter diktens möjligheter att ta plats mellan vad som sker och kunde ha skett och vad någon tror är möjligt men inte realiserat. Utställningens berättelse är att Ida Rödén fått kontakt och känt närhet till den, som hon påstår, misskände upptäcktsresanden Jonas Falck, som levde i mitten av 1700-talet. De två har samtalat om sina upptäckter och konstnären har fångat dem i akvarellerade teckningar. 

Teckningarna beskriver säregna mutationer och kombinationer av arter – som ett lodjur med pansarmask för ansiktet och en räknattskärra med fågelhud och en skog av extremiteter. Där finns dammsugarål, en harr med små ben att gå med och en uggla med väldiga känselspröt.
     Ida Rödéns färglagda teckningar ansluter till naturhistorisk dokumentation. Estetiken gäller även för askar som innehåller märkliga organismer utförda i lera. Till synes av ålder medfarna lappar med upplysande text sirligt formad i äldre stil hör till lämningarna. Dragningskraften i ordnandet och överblicken gäller här, trots det till sin natur närmast oöverblickbara innehållet.

Konsthall Norra Kvarken, interiör

Förklaringen att mutationer och artblandningar uppstod är, enligt Jonas Falck, ett meteornedslag i Kultsjön i Lappland, där konstnären vistades en tid.
     Men bara där och då? De okända varelserna finns kanske mitt ibland oss och vad vi ser är deras förklädda gestalter, fabeldjuren. Där finns de giftiga och de hårdhudade, men även djuphavsgrisslan med sina ofullständiga extremiteter som mest flyter med, en art som uppges ha levt tätt intill sin mor i bortåt 20 år och därför dog ut.
Bland svamparna finns den bältkrusiga korallsvampen, frodig med svällande fruktkroppar kring midjan och en vindlad kottmurkla, som är fint formad, men kan spricka och avge illaluktande slem. De kan tänkas stå för den goda familjen, respektive den med problem.
     Jag tänker att Ida Rödén vill fånga både förändringens natur och människors tillkortakommanden, oron, känslornas egenartade uttryck och kanske längtan efter att bli någon annan – och att oron kommer till uttryck i kroppsliga utväxter, förlängningar, försvarsmekanismer, liksom i levnadssätt och rörelsemönster. Vi ser fabeldjur omkring oss med det omedvetnas drag och beteenden. Och det egna fabeldjuret är svårupptäckt.

Att det sedan funnits en annan Falck (dock med förnamnet Johan) på 1700-talet, en vetenskapsman som blev professor i Ryssland, men led av sjukdomar. På en expedition "nedbruten och sinnessjuk, "afhände han sig under återfärden lifvet i Kazan 1774" (Nordisk Familjebok, 1906). Så Jonas Falck sätter myror i huvudet på mig. Inte minst för att Johans reseanteckningar ansågs "ha högt värde för kännedomen om ryska stäppländernas naturalhistoria". Men myror i huvudet känns helt i utställningens anda.
     Norra Kvarkens konsthall ligger i Järnäsklubb vid Ångermanlandskusten.

Järnäsklubb 2019-07-18 © Niels Hebert