Två mycket repetitiva utställningar visas hos David Zwirner i New York. Nittonde gatans gallerier fylls av Josh Smiths oljemåleri. Han håller sig till ett fåtal teman, och låter dem utvecklas. Ett av dem är döden, populärkulturellt gestaltad som en ansiktslös lieman i stor överrock. I en mängd varianter tar den upp väggarna i två av utställningsrummen, förbundna genom en korridor med samma figur i vykortsstorlek. Fyrbenta spindelliknande gestalter förekommer. I ett annat går en djävulsgestalt i rött på rött. I det fjärde hänger 60 sköldpaddsmålningar – ett nytt tema för Smith – i enhetlig storlek på rad.

I målningarna finns ganska enkla dikotomier rörande liv och död. Djävulsmålningarna omges av element som hjärtan; dödsgestalten kan finnas bland blommor eller i en färgglad överrock. Innehåll, färgskala och färgapplikation skiftar och förskjuts mellan varje variant på temat. Var och en av målningarna är på ett påtagligt sätt delar av ett ständigt pågående flöde av återvunna bildelement, och även om de klarar sig på egen hand, är det den överväldigande helheten av 110 målningar som är det bestående intrycket.
     Josh Smith profilerade sig tidigt som enormt produktiv och arbetet andas spontanitet och hastighet, ett närapå automatiskt måleri. Det upplevs som å ena sidan kraftfullt, å andra sidan ganska hafsigt – ett medvetet drag som bygger på ett slags cynism hos konstnären.

Human Animal, 2019 © Josh Smith. Courtesy the artist and David Zwirner

Lika sammanhållet och nästan lika repetitivt är det hos David Zwirners Upper East Side-galleri. Chris Ofilis Dangerous Liaisons, där samtliga verk målats under 2019, har rötterna djupt nedsänkta i både litteratur- och konsthistoria. Utställningens titel och kompositionselement lånas från René Magrittes målning från 1935. Folklore och allegori finns alltid närvarande i hans konst, hämtat från en bredd av historiska och samtida källor.
     Det är i utställningen hos David Zwirner ett mer tillbakahållet måleri än man förknippar honom med från sekelskiftets genombrottsår, då kontroversen kring hans madonnamålningar fick borgmästare Giuliani att stänga Brooklyn Museum. Då fanns gangsterrap och Blaxploitationfilm (Black exploitation) bland inspirationskällorna. Han har dock lyckats undvika att låta det ögonblicket definiera hans konstnärskap. Här dominerar papper med akvarell, oljepastell, kol och bladguld i mindre skala, och samsas med ett par större i olja på duk.

Installation view, Chris Ofili: Dangerous Liaisons, David Zwirner, New York, 2019 Courtesy David Zwirner (Klicka på bilden för hög upplösning)

Det litterära källmaterialet är dels Shakespeares Othello, dels Homeros Odysséen. Ofili tar med oss till en undervattensvärld med kärleksscener mellan sjöjungfrur och deras manliga motsvarighet, och andra figurer från litteraturen. Också Ofili balanserar här på gränsen till massproduktion, och i minnet flyter målningarna samman till en helhet, men det finns en kontrast till Smiths medvetet slarviga yvighet. Här finns istället en stor noggrannhet i själva ytan, och Ofili låter pigment, bladguld, silverpartiklar och pappersytor bli en upplevelse i sig i sitt spel med ljuset.
     Man kan längta efter något av den tidigare sprängkraften, och dessa verk kommer knappast orsaka några protester, men den ständiga rörelsen håller Ofilis konstnärskap intressant.

New York 2019-06-12 © Mattias Lundblad