Bea Szenfeld gör kläder som konst. Eller är det tvärtom? Det beror på hur, och kanske framför allt var, man ser dem. Man behöver inte komma dragandes med Marcel Duchamp för att inse att i dagens konstvärld är sammanhanget allt. Som man ropar får man svar.
Det gäller förstås även för arbeten av en modeillustratör extraordinarie som Stina Wirsén. När hennes bilder skiljs från sitt uppdragssammanhang får de stå för sig själva. Och de gör de, det ser man direkt.
     För båda gäller att när de nu visas i Lidköpings Konsthall är det en konstutställning vi ser med de förtecken och synsätt ett sådant sammanhang framkallar och kräver.

Första mötet dem emellan skedde då Stina Wirsén illustrerade Bea Szenfelds avgångutställning från Beckmans. På den här utställningen finns bilder med hennes tolkningar av Szenfelds verk, och porträtt av henne. De ger ytterligare en dimension till både objekten och personen.
     Oftast är Wirséns motiv sådant som ska kännas igen även sedan hon gjort sin gestaltning och konstnärliga bearbetning. Hennes konstnärsblick är verkligen en geigermätare för det utmärkande och väsentliga. Hon skildrar i akvarell, ibland tunga fläckar andra gånger dunstiga skikt. Hon kompletterar inte sällan med distinkta tuschlinjer. Utställningen visar små bilder av skisskaraktär.
     På en vägg har man gjort en jättebild över en hel konsthallsvägg med ett collage av Wirséns verk som uppförstorade. Det ger ett massivt intryck. Hon jobbar också helt föreställande med abstrakta och halvabstrakta bilder som går sina helt egna konstnärliga ärenden, fria, befriade från avbildningskravet.

© Stina Wirsén

Alla verk Bea Szenfeld visar är tillverkade för hand, i papper. Det verkar vara en ofattbar hantverksomsorg och möda nerlagd i hennes arbeten, byggda och komponerade av oräkneliga formade papper. Den kompakta kartongen har klippts, vikts och böjts ihop till intrikata arkitektoniska kompositioner. Hennes namn är förknippat med modevärlden och hon har gjort dräkter till namnkunniga internationella artister som Björk och Lady Gaga. När kulturministern gjorde sitt miljöstatement på Nobelfesten var det med en dräkt av Bea Szenfeld, som alla lade märke till för att den var spektakulär på ett så intelligent och konstnärligt sätt.
     Bea Szenfelds verk är tänkta att kunna bäras. Och för att markera detta är de på utställningen monterade på skyltdockor. Jag ser dem som skulpturer. Hennes verk har så mycket av det jag söker i konsten. Kreativitet, konventionsbrott, nyskapande, egenartad skönhet. Allt utifrån ett både skarpt intellektuellt koncept, och djupt förankrad i den konsthantverksmässiga myllan med ett kompromisslöst och skickligt hantverk.

Lidköping 2019-06-26 © Bo Borg