Intressant nog är det en mycket heterogen skara studenter som visar fram olika facetter av frågor och uttryck. Här finns ingen dominans av något särskilt medium eller ämne. Men man anar att formen med uppsatser, teoribakgrund och seminarier har pressat studenterna för att utveckla just sina frågeställningar, från det socialt utåtriktade och deltagande till människans inre och minsta världar i hjärnans irrgångar. Konkurrensen på det idémässiga planet både stärker individen men riskerar också att den visuella gestaltningen hamnar något i bakvattnet.

© Laura Cemin

Johannes Blomgrens installation Neither påminner såväl om en mässmonter för företagande som ett väckelsemöte. En dopfuntliknande skål med elektriska ljus leder in mot en videopresentation med två vepor vid sidan av. Ämnet är det personliga varumärket som i Blomgrens tappning gäckfyllt töms och fylls, en modern magi och drift med omvärldens inpräglande budskap och besvärjelser.
     Återkommande är valet av uttryck som en förevändning vid sidan av för att diskutera ett brännbart ämne, som i Ingeborg Paulsruds monokroma målning av en diskbänk. Och Laura Cemin använder sin kropp för att studera cirkelns anatomi i hennes presenterade videoverk.

Adrián Espinós tredelade verk med måleri, objekt och graverat plexiglas fångar mitt intresse lite extra. Den svarta plexiglasskivans inristade rök-ringsaktiga form svävar suggestivt på ett märkvärdigt vis.
     Det är naturligtvis svårt att förmedla helheten i ett projekt som exempelvis Alex Rosas dockfigurer sydda av återvinningsmateriel. Trädgårdsmästaren som tydligen var del av en trädgårdsinstallation sitter nu ensam på betonggolvet i sin gula varselväst, utan egentlig kommunikation med sina vänner i hörn och fönster.

© Jonas Börjesson

Det är värt att fördjupa sig något i den katalog som tagits fram till examensutställningen i Umeå. Det gör projekten en större rättvisa. Katalogen är översiktligt framställd med adekvat bildmaterial och rimlig mängd text.
     Siri Elfhags enda medverkande målning får sin förankring i förhållande till fler exempel. Martin Arvidssons anteckningar i dagbokens format och teckningar ger en vidare ingång till den stilla, abstrakt verkande gruppen av målningar på aluminium.

Utställningstiteln Meanwhile är lågmäld, fyndig och väl sammanfattande studenternas undersökningar av att verka ”under tiden”, genom att gripa tag i och följa med i flödet av omvärldshändelser och sammanhang. Man befinner sig såväl i tiden som utsatt för samtidens obönhörliga malande och produktion av frågor som i sin mångfald får alla att drivas av en inre oro att ha missat något väsentligt. Det kreativa motgiftet blir att stå fast och mala sina budskap som besvärjelser: ”I am Happy”, ”I have Power” som Linda Samuelsson mässar repetitivt i sina tio meter långa screentryck. 

Stockholm 2019-06-04 © Susanna Slöör