En högtidlig kompromisslöshet är vad som präglar atmosfären på Galerie Crone i Berlin när Antony Valerian, född 1992, för första gången fyller rummen med tunga monumentala dukar. Samtidigt som hans kolleger inte sällan ägnar sig åt att progressivt utforska det måleriska, ibland genom att ta måleriet bortom sig självt, står Valerian gravallvarligt kvar vid Måleriet. Här återfinns varken avancerade installationer eller skyddande teoretiska påslakan. Istället söker Valerian måleriets origo i just oljefärgens och formens verkningskrafter.
     Med detta sagt kan man med säkerhet titulera Valerian som en konservativ målare. På det följer dock frågan om denna konst fortfarande är relevant eller för länge sedan passerad? Svaret är att den som avfärdar hans konst som ovidkommande kanske förhastar sig.

Cigarettes and Beer, and a Mountain above, 2019, opd, diptyk, 200x370 cm © Antony Valerian

Direkt innanför dörren anför målningen Ohne Titel (Juliet) (2019) omedelbart utställningens seriösa tonläge. Målningen har en ruff genomarbetad yta, och likt majoriteten av Valerians bilder är den monumental med dess två meter i höjd. Ur den dova abstraktionen träder en cigarettrökande figur fram med kompromisslöst rött ansikte. Som på en rökfylld bar flyter konturerna in i varandra och suddar som det ter sig själva ut sitt innehåll.
     Det är en nollpunkt som söks. En plats där form och innehåll tar ut varandra. Det tycks som om Valerian söker uttrycka en inre verklighet som bara nås av Målarens melankoliska penseldrag. Men det dröjer inte länge förrän den tanken översköljs – av färgen. Det är oklart om det är grönt eller guld man ser i bilden. Samtidigt som en mossgrön baston ligger som stabil matta över den vida duken, aktiverar jag som betraktare ett egendomligt guldskimmer genom min rörelse. Jag slås av att Valerian i någon mån antagit rollen som en oljefärgens alkemist.

Genomgående i utställningen finns ett sökande efter måleriets skärningspunkter i en balansgång mellan abstraktion och figuration. Bilderna pendlar mellan antydningar till figurativa berättelser och platser där abstraktionen svämmat över – såsom i den knappt fyra meter breda diptyken Cigarettes and Beer, and a Mountain above (2019). Det är varken frågan om en vandring i upptrampat spår eller någon Neue Wilde, utan helt enkelt en rakryggad ansats till att ta måleriet på allvar. Likt utställningens titel antyder är Valerian en konstnär som bygger snarare än dekonstruerar. Jag ser fram emot att se vad han framöver kommer fästa på sitt kors.

Berlin 2019-11-21 © Emil Ivedal