Den som någon gång varit på kundaliniyoga vet förmodligen att den gängse klädseln går i vitt; detta gör, enligt yogatraditionen, att ”auran expanderar och negativa influenser filtreras bort”. Sophi Vejrich kontrar (inte helt oväntat) med en helsvart docka i lotusställning; en luddig hårkorv står på ända, därtill ett par skitiga strumpor på fötterna. En onekligen elegant start för att bryta ordningen och skärpa blicken.
     Verket har samma titel som utställningen: A Leak in the Underworld, och tankarna går till undertryckta känslor och omedvetna begär eller helt enkelt till den rationella idén om att synliggöra det som ska överskridas. Vejrich sammanfogar här ett femtontal verk, objekt, foto och video, till en drömlik och smått absurd berättelse där makt, förändring och frigörelse syns utgöra huvudfrågorna.

Oavsett yogans betydelse i sammanhanget dyker osökt metaforen om den slumrande kundaliniormen upp. Inom yogan varnas ibland för vad den lössläppta livsenergin (ormen) kan ställa till med om den inte tyglas. I verket The Master of Winds spelar en kvinna på träflöjt. Den magiska flöjten. Verket är positionerat mellan lotusdockan och en jättelik plastlåda med grå kattsand. Sanden ser ut att ha rest sig till en topp, liksom underifrån. Titeln på lådan antyder en litterär referens: Chasing Rabbits-the Reversed Hole; det krasst rudimentära draget bryter mot de i övrigt subtila uttrycken och vad det än är som framträder i lådan är det inte tillgängligt för metodiskt resonemang.

Wetland, the Gym © Sophi Vejrich (Klicka på bilden för hög upplösning)

Sophi Vejrich säger själv att hon är inspirerad av den brittiska konstnären Sarah Lucas och visst finns beröringspunkter. På samma sätt som Lucas plockar Vejrich föremål från vardagslivet och ger dem nya, ofta genusrelaterade innebörder; en avgjuten nåldyna i brons försedd med en lustig mössa i filt blir en omkastad lek med traditionellt kvinnliga göromål – och nåldynans nya skepnad får var och en ta ställning till.
     Och likt både Lucas och den amerikanska konstnären Laurie Simmons tar Sophi Vejrich itu med den mest fetischartade av alla kvinnliga kroppsdelar: benen. Verket Gold Licker utgörs av ett klassiskt plastben för exponering av nylonstrumpor (ni vet sådana som ser klonade ut när de står på rad). På håll ser det ut som om benet faktiskt har en strumpa men vid närmre betraktelse är det en gulaktig vätska som effektfullt accentuerar det konstruerade i sammanhanget.
     Sophi Vejrichs utställning är mångfacetterad – bitvis något svårgenomtränglig (kanske den surrealistiska traditionen bidrar) men i stora drag befriande humoristisk.

Linköping 2019-01-23 © Lotta Ekfeldt