Till våren avslutar David von Bahr (f. 1992) sina studier på Konstfack. Mot bakgrund av detta är det smått häpnadsväckande att redan på debututställningen kunna prestera en så kraftfull manifestation. Med åtta mer än manshöga målningar, och en något mindre, placerar han sitt namn på konstkartan – ett statement som lovar gott samtidigt som det utmanar förmenta målardemoner skymtande vid horisonten. I kraften och angreppsmetoderna, i känslan för ytindelning (ofta som ett slags diptyker) samt med den uppenbara tilltron till materialet som innehållsbärare markerar David von Bahr sitt revir.
      Men det är en inmutad zon där flertalet unga talangfulla konstnärer också befinner sig. De senaste årens återkomst för kraftfullt nonfigurativt måleri, bland framför allt nyutexaminerade konstnärer, har på ett dramatistkt sätt förändrat den svenska och den internationella konstscenen. David von Bahr har och lär få ännu fler högkompetenta kolleger att framöver både brottas och frottera sig med.

Extas, 2018 © David von Bahr

Användandet av street-art-klassat material som sprayfärg, i kombination med återkommande klotterliknande inslag, skapar en fräschör som det "rena" måleriet sällan kan leverera. Läxan är hård för envetna äldre överlevare att stilbrottet i sig har en så enastående kraft; det kan lyfta både komposition och ikonografi. David von Bahrs sätt att göra tvära kast, eller brott, mellan ingående bildelement närmar sig collagets överrumplande metod. Det är ett angreppssätt vi bör tacka revolutionsandan hos de tidiga 1900-talets dadaister för, de som såg avsteget som konstnärens ultimata utväg.
     Men hos von Bahr finns även vissa kopplingar – mer eller mindre medvetna – till en femtitalistisk, nonfigurativ ådra, med konstnärer som exempelvis Robert Motherwell och Pierre Soulages. Måleriet är stort och spatiöst, svepande och sammanfattande. Och till skillnad från många unga konstnärer i den neoabstrakta traditionen är det ofta renodlat och grafiskt avskalat. Sällan vinner man som betraktare något på att närma sig målningarna; de verkar som starkast på avstånd då kontrasten mellan kaos och ordning blir klar och konstnärligt fruktbar.

Stockholm 2019-04-09 © Leif Mattsson