Kristina Abelli Elander på Cornelia Sojdelius Gallery visar textilapplikationer, dräkter och en animation samt en filmad performance. Den gemensamma nämnaren är att för framtiden kommentera dagens tillkortakommanden. Om det nu alls ges någon framtid att dela med kommande generationer. I budskapen vilar en både ömsint och drastisk humor. Figurerna som uttalar dem är ömsom ready mades hämtade ur konstnärens rika förråd av textilier, ömsom collage tillverkade ur desamma. Djuren hämtade från sannolikt påslakan eller barnkammargardiner ber framtiden att förlåta dem, för att samtiden faktiskt visste vad den gjorde. Utan följare kan ondskan inte spridas, säger ugglan vist. Fast pratbubblorna är på engelska vilket gör innehållet skenbart mer lättuggat.
     Galleriet har i sin helhet underställts Abelli Elanders vision om ett seriealbum för framtiden. Det är mycket sympatisk inställning och framförallt underhållande att få möta dagens mänskliga och världsliga tillkortakommanden vars skenbara värme har en bitande udd.

Installationsvy © Lisa D Manner (Klicka på bilden för hög upplösning)

Lisa D Manner på Galleri Flach tråcklar in sina inre och yttre landskap i en spindelliknande väv av irrgångar. Virrvarret på håll bildar i sig imaginära landskap med himmelska lameller. Allt är fint tecknat med en torkad pennspets som sedan fylls med flödig vit oljefärg. Manner har som sitt särskilda signum att ro i land komplicerade kompositioner som kortsluter såväl figuration som abstraktion.
     I utställningspresentationen bjuder hon tydligt in betraktaren att förirra sig in i hennes broderier för vilsegångna. Hon skapar ett alternativ till Abelli Elanders galghumoristiska ursäkter till framtiden. Trösten för såväl samtid som framtid är att väven alla ingår i inte är möjlig för var och en enskilt att frigöra sig ur. Ju mer man kränger desto hårdare dras flätverken samman. Men möjligen erbjuder Manner ändå en utväg genom att låta oss följa detaljen och helheten momentant. Med blick och perspektiv ur olika samtidiga vinklar utvecklas känsligheten och kanske acceptansen för livets och livsbetingelsernas måttlöshet.

Ur serien Silent Alienation © Muhammad Ali

Muhammad Ali på Björkholmen Gallery tecknar nästan somnambult sina människoliknande figurer. Inflätade i varandra byter de successivt skepnad till djur: fåglar, fiskar och däggdjurets mittemellan. Vi är alla levande och skrämmande eller trösterikt utbytbara. Muhammad Alis slingor av rörelser och successiva förändringar kan påminna om en mix mellan Hieronymus Bosch och Marie Louise Ekman. Nyktert konstaterande står alla tre på sitt sätt inför livets mix av obegripligheter och tillfälliga avbrott.
     Ali visar även skulpturer, där märkligt könlösa varelser träder ur sitt gemensamma kött eller försåpas upplöses av svampliknande utväxter eller förruttnelseprocesser. Kropparna verkar födas och dö i sin samtidighet.
     Medutställare på galleriet är Haidar Mahdi som i sina korallartade palats låter fingrarna av glaserat eller ytbehandlat stengods breda ut sig. Virrvarret av händelser bygger även här tillsammans helheten som på håll utmanar ögat att se dem som fortsatt växtkraftiga eller förstenade. Paradoxen om det myllrande livet i konstens fasta form fortsätter att fascinera.   

Stockholm 2020-10-22 © Susanna Slöör