Katarina Anderssons lågmälda utställning omfattas av ett sobert urval av fem målningar i varierande storlek. Med subtila schatteringar växer bilderna långsamt fram. En målning kan ta två år innan den står färdig. Färgklanger glider isär, förlorar sina konturer och förflyktigas i den omgivande rymden. Tillvägagångsättet kan liknas vid en meditativ akt.
     I någon mening står Andersson den sublima klassicismen nära. Balansen i kompositionen är precis. Samtidigt finns här något vardagligt; de geometriskt nonfigurativa målningarna leder osökt tankarna till Giorgio Morandis poetiska stilleben. Här förnimmer jag en kontemplation bortom det spektakulära och triviala.

Buddy and soul (detalj) © Hamilton, Pedersen	Little bird sentenced by the law of gravity, guilty as a bird can be © Hamilton, Pedersen

Kontrasten är stor mellan Katarina Anderssons tysta måleri och den visuellt energiska utställningen Jailhouse Rock på Arsenalsgatan 3. Konstnärsduon Henning Hamilton och Linda Pedersen har fyllt gallerirummen med livfulla och ibland smått surrealistiska träskulpturer. Konceptet är sprunget ur konstnärernas omedelbara närhet till skogen och förhållandet mellan skulptur och natur.
     I skulpturen Royal Flush löper en kedja av sammanflätade huvuden liggandes på grovt huggna träpiedestaler. Verket ger mig klaustrofobi i känslan av ofrivilligt sammankopplande utan möjlighet att slå sig fri. Det är på samma gång komiskt och brutalt.
     I den solbelysta triptyken The Jailhouse Rock, one day you´re in, the next day you´re out finns en tydlig koppling till den kristna ikonografin och den apokalyptiska madonnan, där Jungfru Maria avbildas med en månskära under sina fötter. Här är altartavlans månskära omvandlad till en grop. Något är på väg att grävas ner i myllan, eller möjligtvis är någon på väg upp ur den mörka gropen. I en samtid som kan upplevas som dystopisk föredrar jag det senare.

Stockholm 2020-11-18 © Silva Malmsten