Årets tema är Facts and Fantasies, ett så brett tema att praktiskt taget allt ryms. Att nämna alternativa fakta, fake news, i sammanhanget är kanske att slå in redan öppna dörrar. Icke desto mindre blir diskussionen ofta hätsk och aggressivt gränslös när fakta respektive fiktion aktualiseras i sociala medier. Det är stora frågor som handlar om makt och verklighet men också om det subjektiva och ömtåliga.

I år är antalet utställare ganska få och ett par återkommer. Både Torbjörn Grass med sitt ljudverk Järnkväden och Markus Kåhre har varit med tidigare. Grass verk anknyter direkt till metallindustrin; skärande och klingande ljud av metall mot metall ekar genom rummet. Kåhres installation av ett omklädningsrum är fiffig och genomarbetad.
     Ylva Ceders målningar av ödelagda nerbrunna skogar är fint genomförda. I starka kontraster ser vi tunna björkstammar, svedda smala granslanor mot ljusa himlar.
     En väl vald placering har Anna Linnea Liljeholms textila installation X fått. Här är fantasin som närmast. Det okända eller krysset på kartan kan båda använda ett x. En grupp verk burna av tunnare eller tjockare linjer av vit tråd hänger från taket.  Av lingarn och tråd, plastfolie och lim har hon skapat burar eller spindelbon. Trådar med små glaspärlor hänger som uppradade droppar. Några av formerna roterar långsamt. Mycket fint ljussatt framställs verket både som teckning i rummet och som organiska former av insekter eller växtlighet – ett informellt konstuttryck med grund i intuition och fria associationer.

Aquanauterna, installationsvy

Det stora slagnumret i år är installationen Aquanauterna – Expeditionen till Siljansringen 1897. Här framställs en berättelse som om den vore verklig. Det handlar om två unga kvinnliga forskare som reste till Dalarna för att undersöka spåren efter det enorma meteoritnedslaget som för många miljoner år sedan skapade Siljansringens sjösystem. De två forskarna upptäckte också en varelse som uppstått ur och överlevt under dessa nya förutsättningar.
    Hundra år senare visar en grupp konstnärer (se namnen nederst i artikeln) forskarnas material i Verkets jättesal Martinhallen – en dokumentation av expeditionen med fotografier, filmer, teckningar, dagboksanteckningar och hopsamlat material. Materialet exponeras i montrar som i en utställning på ett etnografiskt museum.

I en film på en jätteduk ser vi kvinnorna röra sig i området, vi ser när de upptäcker aquanauternas foster i ett strömmande vattendrag. I genomskinliga blåsor, som grodyngel, ligger fostren och guppar i vattenytan och väntar på att kläckas. Aquanauterna är fredliga, de är könlösa och förökar sig genom ägg. Vad berättelsen handlar om är inte tydligt utsagt men kanske drömmen om en annan värld, med gränslös kärlek och sammansmältning med naturen. Fotografierna är uppdragna i jätteskala och visas på stora skärmar tillsammans med de handskrivna dagboksbladen och maskinskrivna utskrifter av anteckningarna. Några av varelserna har återgetts, enligt forskarnas ritningar, som fullstora repliker. De är klädda med mussel- och ostronskal.

Installationens effekt bygger på spänningen mellan det vi tror är fakta respektive fantasi och hur förhållandet gestaltas. Som helhet blir det inte för deskriptivt, spänningen upprätthålls genom fotona som manipulerats för att se repiga och korniga ut och de föremål och objekt (fossiler och benrester) som exponeras i montrarna. Spottar belyser objekt och bilder, det ger ett musealt och lite flimrigt intryck som förstärker innehållet.
     Mycket kan tolkas på flera sätt vilket i konstsammanhang kan vara en fördel. Jag tycker att det finns en del frågetecken angående gestaltningen – vinner verkligen allting på att göras i så stora format som möjligt? Eller är det mest en anpassning till lokalen? Och lite sentimentalt blir det också i texterna och filmerna, men som helhet är det ett spännande och suggestivt verk som är konsekvent och effektivt genomfört.
    Att bildkonsten hämtar inspiration från naturvetenskaplig forskning och naturaliesamlingar är inte ovanligt. Under maj månad kan vi exempelvis se Ida Rödéns utställning på Tegen2, Stockholm med ett liknande anslag. I skärningspunkten mellan vetenskap och inbillningskraft kan konstnärerna skapa nya, fria utrymmen.

Rostfritt © Thomas Lindblad (Klicka på bilden för hög upplösning)

Vi kan också ta del av Thomas Lindblads två samlingar – rostfritt respektive aluminium. Det rostfria stålet har en konkret tradition i Avesta järnverk då metallurgen Bo Kalling lyckades framställa stål som var både syrabeständigt och möjligt att svetsa. Här ser vi i en blänkande och glittrande uppställning en mängd föremål, främst hushållsredskap som många födda i mitten av 1900-talet säkert känner igen: kastruller, hinkar, bunkar, rivjärn, matlådor. Tv-kannan är ett exempel på den nya tiden när man började ha pick-nick framför tv-n i stället för utomhus.

Avesta 2020-05-27 © Maria Backman