Stirrar man tillräckligt stint så bli varje släpp från sekundvisaren en evighet. Man skulle kunna beskriva målarens arbete på ett liknande vis, en stor del av tiden går åt till att lära sig att vara ödmjuk inför dessa tidens uppbrytande rörelser. Framför allt arbetar man med dess stillastående, den frusna tid som varje verk slutligen rymmer.
     Lina Bjerneld pekar mot processen och förmågan att frysa ögonblicken och låter därför klockorna endast stammande klämta (Stutter): d-d-d-ding. Förutom den särskilda k-k-k-klangen talar hon i titlarna om inaktivitet (Inertia) och upprepning (Repetition). Med tre ord infinner sig konflikten, den dagliga omställningsfasen (ställtiden) den frusenhet som drabbar innan det rätta beslutet är fattat eller linjen visat vägen.
     I den aktuella utställningen lyckas hon som en scratchande DJ låta tidens vinylskiva hacka och evighetsupprepa ögonblicket strax innan det infunnit sig. Hon har vinnlagt sig om att inte arbeta installatoriskt med måleriet den här gången, kanske vill hon därmed inte objektifiera bilderna. Men väl skapar hon ett sammanhang, ett gemensamt omfamnande av rummet.

Installationsvy © Lina Bjerneld (Klicka på bilden för hög upplösning

I en serie tecknade porträtt i kol efter bilder på Internet har hon sökt blickarna hos dem som bär undan de redan döda, krigshärdens obönhörliga resultat. De viker undan. Evighetssekunder av stilleståndets pina, uthärdandet av det outhärdliga kan spåras i anletsdragens krampartat, stelnade linjer. D-d-d-ding, som ur hypnosen väcks tanken att alla är dödliga. Synkront infinner sig bönen även för dem kring oss som får sina andetag angripna av den osynliga kyssen.
     Livets roulett omsätts till sekundvisare med fördröjning i Lina Bjernelds klockspel, en viss tröst. Malmklockorna i målningarna rör sig som ett eteriskt brus, lätt sotade som ljusets efterbilder. Ett undantag finns i ateljén där Lina Bjerneld visar ett minne, utsnitt av tid, ett fotografi av en tidigare installation tillsammans med en liggande vitrin med teckningar, avtryck.

Tidens efterklang och förebådande ton lever stammande i musikens nu; målningens titel lyder Sjung med eld i bröstet. Ljus och förtvivlan formar luften i andra verk. Sedan finns solitären Trampa vatten, en skrämmande väntan på den eviga återkomsten. Lina Bjernelds vittnen, de svarta bänkarna, kolkropparna, blir det nödvändiga centrum som binder samman berättelserna/tidsrymden för var och en att utveckla. Det är mycket sevärt.      

Stockholm 2020-04-01 © Susanna Slöör

Kontakta Lina Bjerneld för besök av utställningen.
Mail: lina@linabjerneld.com