Fotograferna Kenny Bengtsson (född 1979) och Mia Rogersdotter Gran (född 1987), båda verksamma i Göteborg, har under året släppt böcker i egen regi. Båda tar sig an och skildrar på olika sätt dramatiska ämnen med ett påfallande lugn.

Kenny Bengtssons bok Under himlen kom till mellan två våldsamma händelser i Paris. Han blev under en resa år 2013 misshandlad. Efter det gick han runt i staden och fotograferade planlöst. Han lät filmrullarna stå oframkallade till nästa resa, två år senare, som sammanföll med terrorattackerna vid Bataclanteatern. Bilderna i boken har kommit till alldeles efter attacken mot Bengtsson och dagarna före terrorattacken.
     Trots de våldsamma händelserna är det en mycket stillsam bok. Många av bilderna är porträtt av människor på gatan, nästan alla mycket allvarliga. Andra är av folktomma platser och föremål. Jag läser in oro, ett varsel om att något snart ska hända – förstås en efterhandskonstruktion givet vad man vet.
     Fotografiernas tekniska egenskaper förstärker allvaret. Kompositionerna är strikta och noggranna. Vad jag uppfattar som ett större filmformat ger dels hög detaljrikedom, är dels omständligt nog att förhöja koncentrationen mellan fotografen och de som fotograferats. Bildbehandlingen är dov, med låg färgmättnad och kontrast.

© Kenny Bengtsson

I Mia Rogersdotter Grans bok Ädno/Älven/The River är det Luleälven och dess vattenkraftsproduktion som är ämnet. I teknisk mening rör det sig också här om milda färger, noggranna kompositioner och mellanformatskamera. Det blir också mycket upp till betraktaren att ta ställning och skapa berättelsen. De fyrtiosex bilderna påvisar människans framfart i naturen, i sig våldsam och brutal, i form av krassa konstateranden av sakernas tillstånd med ett märkligt lugn.
     Trots eller kanske tack vare denna saklighet påverkar också boken framför allt på det känslomässiga planet. Tystnaden i Letsi torrfåra kommer fram i bildens vidsträckta och ödsliga landskap. Vetskapen om att det tidigare var Lilla Luleälv gör tystnaden sorglig. I bilder av betong och tunnlar som behärskar och styr vattnets kraft, och av ställverk och kraftledningar som omvandlar och transporterar den, finns en oroande stillhet.

Laxede Kraftstation, 2020 © Mia Rogersdotter Gran (Klicka på bilden för hög upplösning

De två böckerna har många beröringspunkter, trots att ämnena är helt olika. I båda kan man ana en fara – i Bengtssons fall i form av fysiskt våld, i Rogersdotter Grans en ekologisk ödeläggelse som pris för landets välstånd.
     Båda fotograferna väljer att inte störa bilderna med text. Kenny Bengtsson lägger in datum och plats tillsammans med bilden, och en kronologisk textberättelse om resorna, känslorna och händelserna sist i boken. Mia Rogersdotter Gran lägger krass information på lulesamiska, svenska och engelska, som bara identifierar vad som visas på varje bild, invikt i ett separat blad i boken, tillsammans med en karta över älven.
     Det är oväntat medryckande böcker, där man som betraktare sugs in och drömmer sig in i ett tillstånd ur de lågmälda fotografierna.

New London 2020-12-10 © Mattias Lundblad