Stockholmsförorten Rågsved är platsen där fotografen Angelica Elliotts debutbok med samma namn utspelar sig. Den traumatiska förlusten då hennes partner hastigt gick bort fick henne att flytta dit för en nystart i livet. Boken är resultatet av sju års fotograferande och med 163 sidor är det ett mastigt verk – ett slags dagboksbilder, där fotografen mestadels är helt involverad.
     Angelica Elliotts bildberättande är en innerligt och uppriktigt kärleksfull skildring av en plats, men platsen spelar andrafiolen. Det är sökandet efter platsen i livet och vänskapsbanden som är huvudsaken. Det är en mycket människonära berättelse om själsliga tillstånd och relationer, men där den fysiska miljön med utsikten över höghusen ger en rytm. Boken är full av allvar, förståeligt mot den smärtsamma bakgrunden.

© Angelica Elliott

På ytan skiftar Elliotts fotografier en hel del i teknisk mening: svartvitt och färg, skärpa och oskärpa, olika filmformat, enstaka polaroider med handskriven text. Till synes hastiga porträtt på gatan och offentliga platser varvas med intima bilder från de nära människornas mest personliga sfär.
     Självporträtt är en andra återkommande del av bokens rytm. Vid en första anblick verkar det något kaotiskt och slumpmässigt, men i takt med att man bekantar sig med materialet syns noggrannheten i dess sammansättning. Bilderna i Rågsved samspelar i ett flöde, lyfter och håller ihop varandra. Det är tydligt så att bokens helhet är verket, snarare än en bok med självständiga fotografier.

© Angelica Elliott

Elliott ansluter till den fotografiska tradition av subjektivt, dokumentärt bildberättande som har en stark ställning i Sverige, och drar den ganska långt. Hennes angreppssätt är tydligt influerat av JH Engström och Margot Wallard, som hon studerat för och assisterat, och som också varit inblandade i arbetet med boken. Även Nan Goldins känslorika, djupt involverande arbetssätt ekar genom boken.
     Detta att söka en ny plats i livet är ett av fotokonstens återkommande teman, och kanske särskilt i yngre konstnärskap. Det kräver en varsam hand för att göra det utlämnande till något mer än privat, och boken klarar den balansen. Rågsved, i konkret och överförd betydelse, framstår hos Elliott som en i grunden kall plats där människorna skapar värme.

New London 2020-12-22 © Mattias Lundblad