Om man ska tro presentationen av Thomas Elovssons aktuella måleri, så är det en samling tidsbilder med den övergripande titeln One or Many Paintings. Varje verk är en serie av lager där de tidigare kan anas som språngbrädor till nästa. Dagens akrylfärger är perfekta för att ackumulera och trycka samman tid. Framförallt går det att skynda utan väntetider. Något från håll skulle man kunna tro att det är en serie temperamålningar man står inför, eller lasyrer av olja, men det skulle kräva rejält med eftertänksam väntan.
     När jag såg hans senaste utställning 2018 på Galleri Björkholmen stördes jag av den lätt blaséartade tonen i verken, en låtsad abstraktion, och särskilt gliringarna till tidigare kolleger. Och det är naturligtvis ett konsekvent ifrågasättande av måleriets konkreta möjligheter som Thomas Elovsson arbetat med genom åren. I den nya utställningen låter han sig övermannas av historien och presenterar istället en rad kärleksbrev.

© Thomas Elovsson( Klicka på bilden för hög upplösning)

Cynismen om den ens funnits har som det verkar ersatts av den där innerliga intensiteten man emellanåt kan se har blint överrumplat målaren. I sin text med krypterade mer eller mindre öppna associationer, sveper ”Paket i långa banor” förbi. Lennart Rodhes på sin tid berömda vägg från postverket i Östersund bär den titeln. Och det är en lek med rundlar och rörelser som spetsas genom Thomas Elovssons bilder.
     Men turligt nog har tiden också den verkan att dåtidens dogmatism och måsten helt kan överges. Konkretismen, Konstruktivismen och -ismen överhuvudtaget har knäckts. Abstraktionen, i den mån essensen pressats fram ur något förebildligt, är satt både i och ur spel. Det går att leka med smällarna av kastruller och karotter i ett femtiotalskök, stylat som i dagens drömhus på TV. Man kan lyssna till visor om natten och dagen som i Novalis hymner. Eller njuta av raset från barndomens torn av pedagogiskt formade och färgade klossar. Thomas Elovsson abstraherar möjligen abstraktionen ur vars och ens valda verklighet. Leken förverkar här tiden som en evighetsmaskin mättad av nästa lager.

Stockholm 2020-09-15 © Susanna Slöör