Med hjälp av programvara för att beräkna astronomiska positioner i då-, nu- och framtid har Paul Fägerskiöld tagit fram motiven till sina stjärnhimlar i en konsekvent serie av målningar. Titeln på utställningen är även namnet på datorprogrammet samt naturligtvis en blinkning till en av Vincent van Goghs mest kända målningar.
     Som målare är det ofta stimulerande att bygga en idémässig värld kring sitt sökande och sina handlingar. Som visuellt verkande konstnär låg man åtminstone på 1600-talet i fronten för kunskapsbildningen överhuvudtaget. Den tiden är förbi och istället får man fascineras över vad man inte kan se med blotta ögat.
     Med det förhållningsättet kan man närma sig ett nytt kapitel i Paul Fägerskiölds uppenbarade omgivningsmåleri. Serien av målningar är effektivt hängd med de mörka rymderna molande runt om betraktaren. Suggestionen skulle vara fullständig om det tyvärr inte var för lysrörsljuset i galleriet som inte fungerar särskilt väl med målningarna. Man får efter bästa förmåga försöka fantisera bort det.

© Paul Fägerskiöld. Foto: Galerie Nordenhake (Klicka på bilden för hög upplösning)

Svart direkt ur tuben är en välkänd styggelse inom klassisk målarutbildning. Den fick man förtjäna först när man lärt sig att blanda svart med hjälp av övriga färger på paletten. Då upptäcktes suget i mötet mellan gröna och röda toner, som ju kallare mötet blir lyser upp i violett om något litet vitt tillförs till exempel. Anish Kapoor är väl annars en konstnär som förlöst den mörka rymden som konstnärlig upplevelse.
     Paul Fägerskiöld arbetar pastost med ett antal blandningar för att skapa den svävande, lätt djupverkande känslan i de riktigt dova, nästansvarta tonerna. Undermålningarna är sofistikerade. I Stockholmsmålningarna längst in ligger en ton av fluorescerande orange i botten. Lagret vibrerar i kanterna av de utskurna himlakropparna som endast lyser med hjälp av dukens gräng och naturligtvis som konstrast till det svarta. I Mayamålningarna i mellersta rummet är det en gul ton som vibrerar i kanterna, och i rummet mot gatan lyser svärtans ljusa kroppar mot sjungande blått. Det är ett finlir som jag uppskattar. Hoppas även att målningarna småningom ges ett rum i annat sammanhang, med tillräcklig takrymd och väl avvägt ljus för den fulla upplevelsens skull.

Stockholm 2020-08-26 © Susanna Slöör