Då den norske målaren Christer Glein för drygt tio år sedan debuterade jämfördes hans stil med nya Leipzigskolans. Inspirationen från Neo Rauchs och Aris Kalaizis fullmatade och surrealistiska bildvärld var också tydlig. Han har sedan fortsatt att utforska den figurativa bildvärlden men har allt mer vänt blicken inåt med mindre uppenbara motiv. Med ett mer nedtonat tilltal som balanserar mellan det figurativa och det abstrakta har måleriet tagit en tydligare plats.

Den pågående utställningen Maleren på Galleri Brandstrup i Oslo, består av femton oljemålningar, de flesta med inslag av papperscollage. Varje verk föreställer målaren i arbete där titlarna hänvisar till olika handlingar denne företar. Först tycks bilderna aningen platta och abstrakta med collageliknande delar som ser utklippta och pålimmade ut. Kort därefter upptäcker man en tydlig rumsuppbyggnad mellan delarna och de figurativa inslagen – som en hand, en axel och en höft, vilka tillsammans skapar en konstruktivistisk figur från ett annat sekel. Helheten är mer upplöst och abstrakt än Gleins tidigare utställningar med Maleren som en genomgående gestalt i varje verk.

Installationsvy © Christer Glein (Klicka på bilden för hög upplösning)

På liknande sätt öppnar sig utställningen som först kan framstå som något opersonlig och passivt hängd, men som ganska snart fångar in betraktaren i egna världar vilka öppnas upp då man närmar sig var målning. Med små medel, som olika färgytor med varmt mot kallt och knappt märkbara skugglinjer, skapas effektivt många lager och rum. Det är lekfullt och engagerande. Bilderna utstrålar en känsla av outtömlig skaparglädje och frihet som smittar. Särskilt fint fungerar det när konstnären använder oljefärg i kombination med papperscollage, med titlar som Maler med staffeli eller Maler med pensel og lerret. Även om dessa uppenbart pekar mot Dada-collage och konstruktivistisk kubism, utstrålar de så mycket energi och integritet att de samtidigt lösgör sig ur traditionen.

Oslo 2020-11-18 © Patrik Entian