På det statliga konstmuseet Hamburger Bahnhof i Berlin har tyska Katharina Grosses abstrakta målarmotiv flytt duken för att bli en rumslig installation som sträcker sig ut ur den tidigare tågstationsbyggnaden. Färgstråkens sammansatta irrgångar fyller nu hallens golv och integreras med ett tredimensionellt skulpturobjekt vars spretiga språk för tanken till ett klippblock som har nötts och formats som i en dröm. Det är där i berget som måleriet koncentreras, tightas till och dras åt. Och som om ett slags akrylvirus fått råda, breder de gula, gröna, vita, grå och röda akrylstråken nu ut sig på asfalten och vidare över en lång, grå, baracklänga. Där ute samlas besökare för selfies med “graffitin” som fond.

It Wasn't Us © Katharina Grosse

Grosse är inte först med att fly tavlans tydliga gränsdragningar men hon har samtidigt kunnat bibehålla sitt måleriska fingeravtryck. I tidigare installationer har hon använt sig av både trädstammar och överdimensionerade skissblock eller så har motiven flyttat utomhus. På detta vis har hon velat skapa en obalans eller “signalfel” i betraktaren. Att tänja på konstnärliga ramverk är en sak men vad som alltid tycks kvarstå är verkets avhängighet av respons.
     Med titeln, It Wasn’t Us, pekar det graffiti-liknande uttrycket mot att verka vara ett pojkstreck, men har likt katalogen, de facto, skapats av en månghövdad skara konstarbetare: curators, producenter, målarassistenter och finansiärer. Ja visst är det klart att Grosses uttryck kan beskyllas för att vara ett spektakel. Verket är massivt och kan ses som en sorts “tydlig” konst som lockar till ändlösa Instagram-selfies. Samtidigt kan en överskådlig helhet av det, ironiskt nog, endast ses ifrån de nybyggda våningarnas balkonger strax ovanför museets bakgård.

It Wasn't Us © Katharina Grosse

I en graffitistad som Berlin ter sig utomhusarealen dubbel. Det tycks således finnas statligt finansierad “graffiti” medan den riktiga (folkliga och upproriska) gatukonsten städas bort av samma organ. Men så är det ju också med mycket. Det är ju först när en typ av konst polerats till kitsch som den kan krängas till gemene man. Och även om ett statligt finansierat konstverk inte är statens konstverk utan konstnärens, så dyker uttrycket “vem tillhör staden” upp i diskussionen.
     Även om antalet konstutställningar har ökat något på senaste tiden är det fortfarande en sommar med ett långt mer restriktivt utbud än det vi kommit att vänja oss vid. Den här typen av utställning passar dock väl för de nya reglerna om hygien, masker och enskildhet. Stora blaffor och tv-tydliga utfall kan således snart komma att bli norm. Eller blir det den intima konsten, som nu saknas oss så ofantligt, som blir det stora nästa år? Konsten som nöje? ja, okey. Men glöm varken att förbeställa biljetter eller att ta med ansiktsmask.

Utställningen pågår till den 10:e januari 2021
Beställ biljett: https://www.smb.museum/en/museums-institutions/hamburger-bahnhof/plan-your-visit/prices-tickets/

Berlin 2020-08-19 © Tim Schmidt