Erik Gustafsson har en speciell energi och det märks i produktivitet, i bildflödet på sociala medier, i publikationer och på galleriväggar. Just den energin gör att det går att se en ljus framtid för konstnären, utbildad på HDK-Valand.
Utställningen This is Farewell är en självbiografisk berättelse där Gustafsson återvänder till sin födelseort. Det blir en berättelse om ursprung och frigörelse. Ofta riktar han kameran mot sig själv. Den nostalgiska titeln på denna utställning och seriens berättande innehåll är dock underordnad formen och det visuellt kreativa, även om det självbiografiska anslaget är av betydelse.
De strikt dokumentära bilderna är inte lika originella som de verk där svängarna tas ut i färg, form och med djärv blixt som ger utfrätta ytor eller när han ägnar sig åt dansant målande med ljus i mörkrummet över både föreställande motiv samt i luminogram. De bilder som drar åt det rent dokumentära är riktigt bra men vi har sett det förr. Det icke redovisande och subjektiva hanterandet av bilder är mycket mer nyskapande.
Det finns också överlappningar, när leken med ”ljusskador” letar sig in endast i kanterna av ett traditionellt motiv. Att det finns vanliga, redovisande, dokumentära bildinslag är dock viktigt för helheten. Att bara se abstrakta verk hade inte varit lika starkt som kombinationen vi nu bjuds på.
Erik Gustafsson gör något alldeles eget även om det går att dra vissa paralleller till exempelvis JH Engström i det privatdokumentära förhållningssättet och kanske framför allt till Wolfgang Tillmans i glidandet mellan genrer och i utforskandet av det fotografiska mediet via de abstrakta experimenten med och synliggörandet av fotopapper. Det finns också en kreativitet i gallerirummet där Gustafsson, likt Tillmans, ofta layoutar bilderna fritt över väggytorna. I denna utställning är dock bilderna hängda i linje med varandra och i mestadels stora format.
Det är inte märkligt att Erik Gustafsson visas på just Gallery Steinsland Berliner på Södermalm i Stockholm. Det som presenteras på galleriet har ibland kopplingar till street art och graffiti och är ofta ungt och färgstarkt, så de har en kontext som matchar Gustafssons bildvärld och hans samtida sätt att arbeta. Hans relation till fotografi är något mer än motiv och bildmässig komposition och handlar mycket om flöden och rumslighet, likt för många konstnärer som använder sig av fotografi som uttrycksmedel i samma generation. För Gustafsson fungerar dock dessa flöden ovanligt bra och det känns att det finns en frihet i skapandet och en kärlek till mediet.
De verk vi ser på Gallery Steinsland Berliner är ett axplock av bilder ur ett omfattande projekt som redovisas i en rejäl fotobok som släpps i samband med utställningen men dynamiken i bildserien på galleriet är densamma som återfinns i publikationen.
För att återknyta till titeln på projektet så är detta inte ett farväl. Vi kommer säkert att se mer av Erik Gustafsson framöver.
