Det konstnärerna i utställningen I skogen har gemensamt är en föreställning om att skogen symboliserar eller kan berätta om något som inte har med klimatpolitik eller kritisk analys av skogsbruk att göra, men desto mer med människans tankar och känslor. En växande nyandlighet hör också till saken. Den senaste tiden har skogen poppat upp på topplistan över aktuella ämnen i konsten. Kan skogen som motiv ge konstnärer en frihet att vara totalt subjektiva på en konstscen som just nu har mer politiska frågor på agendan?

I Rättviks konsthall pågår nu utställningen med konst av Verner Molin (1907–80) och fem samtida konstnärer. Molin, bördig från och verksam i Rättvik, är mest känd för sina målningar med den mytiska och skrämmande varelsen Mörksuggan. Trots utbildning på Konsthögskolan finns det ett starkt drag av särlingskonst med upprepningar av figurer, former och teman. Han är också påverkad av sin samtid, både av 1950-talets teckenmåleri, den informella konsten och surrealismen. Molin har dock en alldeles egen och konsekvent inriktning i blandningen av exakta naturskildringar och Mörksuggan som ständigt återkommer.

Bakom träden © Petra Jensen (Klicka på bilden för hög upplösning)

Petra Jensens tecknings- och skulpturinstallationen Bakom träden brer ut sig över större delen av kortväggen. Här finns fantasier och föreställningar om en okänd värld. En stubbe kan vara en gubbe, en bit björknäver liknar någonting som man nästan känner igen, en trädgren ser ut som en mänsklig gestalt. Kanske är de släktingar till Mörksuggan, mylingar eller skogstomtar.
     Åsa Ersmarks videoverk Hekate Rising berättar om mångudinnan. En fullmåne går upp eller ner bakom en bergskam. Speglingar, ljusreflexer, skuggor och barr ses i ett växlande bildflöde. En viskande kvinnoröst uttalar meningar på engelska, som strofer ur en dikt.
     I en stor målning, Destination 10, gestaltar Maiken Stene ett landskap fyllt av forsar, bäckar, träd, stenar. Ett fjällandskap tar form i en rytmisk komposition med naturassociativa former.

En grå skrovlig trädstam står längst bort i rummet. Genom ett par hål upptill på stammen ser den både inåt och utåt, på oss som går omkring i rummet. Johan Thurfjell kallar verket 3rd age. Med ihålig rygg och med ben som liksom är på väg är den en gestalt från sagans och myternas värld. En helt egen varelse som kanske talar om ett annat liv, efter levandet och efter döden – evigheten iakttar världen.

Tree-huggers © Petri Hytönen

Petri Hytönens stora akvarell Tree-huggers väcker ömhet. Scenen är ett landskap med vatten runtomkring, några höga tallar och män som nästan krampaktigt kramar och trycker sig intill träden. Det är intimt och absurt på samma gång i ett smältande kvällsljus. Det handlar om att hålla fast vid det man har, naturens tröstande förmåga. På det här sättet behandlar utställningen sitt ämne mera utifrån associationer och känslor än utifrån fakta. Slutsatsen blir att fantasi är något som ska tas på allvar.

Rättvik 2020-02-19 © Maria Backman