Kameran och fotografiet var det som befriade konsten från kravet att göra naturtrogna avbildningar. Istället sökte sig konsten till uttrycket. Att förmedla en känsla. Tanken är med mig när jag kliver över tröskeln till Galleri Aveny och Göran Johanssons utställning. Hade det här sättet att måla varit tänkbart före kamerans uppfinning? Det är ungefär lika osannolikt som tanken på att försöka placera in honom i en akademisk 1800-talskontext.

Göran Johanssons måleri är föreställande men på sina egna villkor. Det är för övrigt inte bara bilden som är hans högst personliga, och bakgrunden må vara oklar, men han har också tagit ett lika personligt kommando över språket. Buterfly är titeln på ett verk där det centrala motivet är en håv och ett antal fjärilar. Tulipan står det textat på en av flera bilder med titeln Blomster där motivet bör vara en bukett tulpaner även om man inte kan vara helt säker. För det mesta är allt helt korrekt stavat, också när språket är latin, men när ordet är en del av en bild spelar stavningen ingen roll så länge tulipan ser bättre ut än tulpan precis som att tulpanen på bilden har friheten att se ut som den vill. För övrigt tror jag inte Göran Johansson bryr sig om vilket, för det är mycket sällan man får göra bekantskap med ett måleri som framstår som så obekymrat, så befriat.

Hemmavid © Göran Johansson

Motiven är lågmält vardagliga och rör sig runt det lokala, hemmet i Lindome eller som mest avlägset, Göteborg, några kilometer norrut. Volvo 145, Kålleredsbussen, Gråberget lyder några av titlarna. Metafysiken håller sig på behörigt avstånd. De flesta av målningarna avbildar ett fåtal element. Många är försedda med text. En del har påmonterade bilder: ett extrapriserbjudande för färsk fläskfilé i en stekpanna, en bit EAN-kod, en Volvo Amazon-kombi. Avståndsblomma ser ut att vara målad på fyra olika underlag som fästs ihop lagom skevt.
     Humorn är aldrig långt borta i Göran Johanssons verk. Jag misstänker att han inte har särskilt många tråkiga dagar i ateljén och det smittar. Det är omöjligt att inte bli glad när man ser hans dukar.
Det ser enkelt ut. Skenbart förstås. Linjen är dragen utan tvekan, med stort självförtroende, men det är förstås också möjligt att det finns tio kasserade dukar med exakt samma motiv bakom de som visas. Fast det är svårt att tro på.
     Färgen däremot är allt annat än vardaglig. Intrycket är starkt, intensivt och expressivt. Det lyser om bilderna. Färgerna är klara och ställda mot varann med stor precision. Här och där kan man få intrycket av att komplementfärgerna står och studsar. I ett annat sammanhang hade Socialstyrelsen formulerat någon form av varningstext.

Göteborg 2020-11-02 © Olle Niklasson