What you see is what you get (vad du ser är vad du får), var en flitigt använd fras under andra halvan av 1990-talet och handlade då om att utskriften motsvarade det man såg på dataskärmen. 2020 och Galleri Hammarén ställer ut David Klasson, hans första separatutställning efter examen från Kungl Konsthögskolan 2018, och av någon anledning dyker frasen upp i mitt huvud. Det är oljemåleri, det är föreställande och verken har titlar som SKF, Masthuggskyrkan med kran och Gamlestadsvallen. Vad säger man? Gratulerar!

Det krävs självförtroende för att presentera något som framstår som så obekymrat. Jag ser här överhuvudtaget inga tendenser till försök att gömma sig bakom något och heller inga försök att sopa igen spåren efter Göteborgskoloristerna, Åke Göransson i synnerhet – mycket tydligt i Två hus och SKF med gul himmel. David Klassons obrydda och rättframma sätt gör också att man som betraktare är beredd att möta honom på samma planhalva. Motiven är enkla, vardagliga: hus, några interiörer, utsiktsvyer. Så gott som allt är hämtat ur Klassons omedelbara närhet, och färgerna påminner ofta om ett västkustskt 40-tal.

Utsikt från Skansen Lejonet © David Klasson

Men det vore att begränsa David Klasson genom att bara placera honom där. Flera dukar bygger på ett mer expressionistiskt arv med tjocka lager av färg i en kall svartvitblå skala. Och utställningens största verk, Utsikt från Skansen Lejonet, domineras av en orange färgton som känns igen från elevutställningen på Galleri Mejan 2017 då David Klasson målade abstrakt.
     Det spretar en hel del, och det är en debutantutställning så det är helt på sin plats, men det gör också att flera olika känslolägen ryms: skulpturala Kyrka är asketiskt elegant; verk som exempelvis Utsikt från Skansen Lejonet, vinter känns lätt nostalgiska både med tanke på motiv och måleri; men här finns också humor, som i Meditation, munk, där en buddhistmunk inte har något annat i tankarna än en grillad med bröd, eller Hörna, där David Klasson modellerat en bit av en gropigt vattensjuk fotbollsplan komplett med hörnflagga.

Det genomgående intrycket är att även om man här och där känner igen ett äldre måleri så är det gjort utan några som helst ursäkter eller nervösa sidoblickar och David Klasson har lyckats ge måleriet en egen särart trots bitvis uppenbara inspirationskällor.
Och för att avsluta med ett annat citat och parafrasera det sena 10-talets ”80-talet ringde och ville ha tillbaka…” om det nu var hockeyfrillor, benvärmare eller spandexbrallor, så kan David Klasson var lugn för att om 40-talet ringer så kommer han att få behålla färgen. Och vem vet, om tre-fyra år kanske han har hittat ett helt nytt sätt att förhålla sig till sitt måleri.

Göteborg 2020-01-16 © Olle Niklasson