”…Den här frågan, så ofta ställd, tyder på att det finns ett svar.
Som om vi var en fast punkt.
Jag är inte säker.
Jag är en pågående process...”

Ovanstående textfragment är hämtat från en datoriserad röst ur Lap-See Lams uppmärksammade film Mother´s Tounge, vilken via ett samarbete med regissören Wingyee Wu visades på Bonniers Konsthall 2018. Själva kärnan i Lams nya utställning Phantom Banquet utgörs av en fiktiv skildring av den svenska kinarestaurangen och referenser till livet i den kinesiska diasporan. Med konstnärens suggestiva bildspråk framställs kinarestaurangen delvis som sociokulturellt och konceptuellt fenomen och samtidigt skapas tydliga associationer till frågor om minne, identitet och tillhörighet.

Liksom tidigare använder sig Lam tekniskt av 3D-scanning som arkitektoniska verktyg. Söndervittrade interiörer och inredningsfragment framkallar en föreställning av hur tid och rum befinner sig i upplösning. Lam rör sig med lätthet mellan utsida och insida som en del av en kultur med ett inbyggt symboliskt bildkapital. På samma gång kan utställningen uppfattas som en tillbakablick till det förflutna i sin specifika relation både till nuet och en nära dystopisk framtid, som en imaginär skådeplats på väg mot sin egen undergång.

© Lap-See Lam

I galleriets inre rum inbjuds jag med övriga besökare till en ceremoniell seans vid ett runt bord där vi blir försedda med 3D-glasögon. Filmen ackompanjeras av en speakerröst på kinesiska och i surrealistiska drömpassager flyter skelettliknande varelser sakta förbi. Vardagliga tilldragelser blandas med absurditeter. En kvinna putsar speglar och en för länge sedan död släkting dyker upp som lunchgäst.
     Utställningsrummen fungerar som ett sammanhållet verk där alla delar hänger ihop och korresponderar med varandra. Genom små förskjutningar av det välbekanta frambringas en schizoid kuslighet. I Lams arbeten ryms även berättelser om offentliga rum i staden och spåren av det som håller på att försvinna och förändras till någonting annat. Samtidigt kan verken förstås som en problematisering av den projicerade fetischbild och mystifiering av det fjärran östern som den svenska Kinakrogen representerar.

I likhet med konstnärer som Anastasia Ax arbetar Lap-See Lam med en iscensatt ruinromantik där nya terränger utforskas genom skulpturer och film i det utvidgade fältet. Lap-See Lam lyckas på så vis att med en estetisk säkerhet väva samman större allmängiltiga frågor till poetiska skildringar där vi alla är med och agerar flyktiga turister i tillvaron.

Stockholm 2020-05-27 © Silva Malmsten