Ett bubblande inombords glädjefnitter infinner sig inför Éva Mags installation och verk som kommer att utspelas på Bonniers Konsthall under våren. Hon är sannerligen en materialens utforskare och den här gången bygger projektet på att ta hand om samlingarna från pappas gård. Det lär bli en prövning i uthållighet. Skrot och skräp skulle väl de flesta kalla oceanen av kasserade föremål som det tagit sju lastbilsresor för att hämta och ställa på plats. Det finns en plan för det här lyder den hoppfulla titeln.

Installationsvy © Éva Mag

Som centrum i utställningen finns dock dokumentationen i form av videoverket från den en vecka långa performancen på Performa 19 i New York från i höstas. I den fyller tio dansare efter Éva Mags instruktioner lika många tyghöljen med lera. Var och en får leva och undersöka sin persona, sin plats i tid rum genom en fysisk brottning med materialet. Éva Mag har arbetat efter liknande tema i kärleksfull envig vid tidigare tillfällen. Det vittnar det generösa bildmaterialet i boken som släpps i samband med utställningen eller händelseförloppet på Bonniers Konsthall.
     Åter till skrothögarna som nu ska sorteras och kanske bilda grund för nya installationer och skulpturer. Jag undrar en smula över om inte hennes pappa egentligen själv haft en ordning och plan för det hela. För att kunna skapa, bygga, laga och undersöka teknik, maskiner och andra makapärer krävs ett hav av alternativ att ösa ur. Han skulle nog utifrån samlarens perfekta årsringsordning utmärkt väl hitta exakt rätt skruv för sin mutter. Som dotter fick Éva Mag nog av hamstrandet och har efter viss övertalning åtagit sig att slänga, sälja och sortera efter principen om de ingående metallernas värde. Här finns kanske grundplåten till ett dolt pensionssparande?

Konstkritikern och essäisten Ulf Linde skrev 1980 en text om allmänt och unikt i konsten, men det är inte det resonemanget som hänger kvar i mitt minne, utan den fantastiska inledningen om hur han drabbas av vanmakt inför hangarerna av loppisfynd i Paris. Det är som om han står inför dödens käftar som obönhörligt tuggat i sig allt av kunskap och berättelserna om alla människor som brukat tingen. De befinner sig i ett ickeexistensens lydrike utan hopp om ett sammanhang.
     Är det den känslan som även driver Éva Mag att söka sin personliga och konstruktiva ordning ur pappas kaos, hos grannen till Gud. Det är vackert och jag ser storheten hos pappa och dotter att söka sig fram i sin relation med detta projekt för ögonen. För oss betraktare som mer passiva medskapare i verket finns möjligheten att följa processen under knappt två månader. Éva Mag har hjälp av värdar/assistenter för att finna möjligheter att systematisera ordnandet. Hon kommer själv att under resans gång på plats arbeta med materialet.

Installationsvy © Éva Mag

Redan nu har en första sorteringen ändå genomförts och det finns en viss ordning redan. I en låda ligger använda tygskor gulnade av lera, kanske är de sparade efter dansarnas framfart i New York? Tingen befinner sig i olika grader av förfall och är alla tagna för sig ett äventyr för fantasin, vilket konsthallens vita kub i sig förstärker med sin skarpt kontrasterande, rumsliga intresselöshet. Mina ögon dras till den vackra ramen av en motorcykel verkligen i fritt fall. Andras kanske går till den spektakulära likkylen, men pappa såg nog värdet i maskineriet som driver den. Här finns mentala resor för var och en att ägna sig åt fritt efter minnen och erfarenheter.
     Éva Mags skapande värld bygger på görande och varande över tid, ett kroppens och handens motvikt till allt pågående och försvinnande. Att sinnrikt bära av och stötta är en skulptörens och arkitektens uppgift. Som konstnär bär Éva Mag rent bokstavligt av med sig själv som motstånd och armering till högarna av lera och skrot. Resultatet visas så småningom fram på vagnar och podier som kommer att ändra skepnad under perioden. Man tackar för en generöst inbjudande utställning och konsthallens ambition att låta den vara tillgänglig i verkliga livet för sin publik.

Stockholm 2020-04-27 © Susanna Slöör