Me Collectors Room Berlin visar i jubileumsutställningen Moving Energies – 10 years me Collectors Room Berlin en eklektisk samling måleri, foto och objekt som tillhör Olbrichtsamlingen.

Sist jag skrev om den privata institutionen gavs presentationen eld och tyngd av Fransisco de Goyas hjärtskärande serie Krigets fasor. Nu lockar verkslistan med alster av såväl ikoniska som samtida konstnärer som Anselm Kiefer, Gerhard Richter, Cindy Sherman, Pippilotti Rist och Daniel Richter. Men den här gången är spelreglerna plötsligt förändrade. Den rådande nedstängningen av Berlin har inneburit att även denna oas nu blickar tom. Att besöka utställningen Moving Energies, våren 2020, innebär således en virtuell upplevelse ifrån hemmet (Se länk längst ned i artikeln).

Utställningsvy Moving Energies, 2020 (Klicka på bilden för hög upplösning)

Från att klicka sig in genom den privata institutionens entré, dröjer det inte länge till dess att man via caféet och shopen, på sätt och vis, befinner sig i utställningsrummen. På väggarna ses samtida namn som Dana Schutz, Katharina Grosse och Daniel Richter. Invid Thomas Schüttes stolta byst hänger brittiska Lynette Yiadom-Boakyes The Ambassadour (2003), som är en studie av en kvinna i jeans och bh som vinkar från en beanbag. (Läs mer om Yiadom-Boakye>>) I rummets andra kortända tornar en svart kolhög upp sig. Ett tiotal vita miniatyrer av bedjande kvinnor har placerats vid dess kant.

I en annan rumslig installation, Collector’s Apartement, presenteras konstverk som sträcker sig från Albrecht Dürers kopparstick (1498) till Diane Arbus tatuerade man på en karnival (1970) i en sorts heminredningsmontrar.
     Jag glädjs att se en svensk i den myllrande presentationen. Carl Abraham Rothsténs Vattenfall i Älvkarleby (1852) är en romantisk bild av tre personer och en hund i en storslagen natur. Målningen klubbades på Bukowskis i Stockholm förra sommaren och då för endast 26 000 kronor. Det verkar således som att vi hittat köparen i tyska Olbricht Collection.

Skärmbild 2020-04-02 kl. 16.04.58

I en tid med fler nedstängda museer och konstinstitutioner än någonsin tidigare, bildas avsevärda tomrum i denna temporärt pausade metropol. Upplevelsen av det virtuella besöket går inte att jämföra med den typ av utställningsupplevelse vi har kommit att vänja oss vid. Problemet ligger här i att det är alldeles för lätt att, i all hast, klicka sig igenom det hela. I det virtuella sammanhanget är det också flera av verken som inte kan betraktas. Pippilotti Rist, som här representeras av en video-installation med tillhörande stolar, bord och objekt blir intetsägande i dess nu statiska tillstånd.
     Moving Energies var aldrig menad enkom som en digital upplevelse, utan det här handlar om en upplevelsedimension som översatts till en annan sådan. Samtidigt är det tekniken och den digitala infrastrukturen som idag möjliggör ett besök. På hemsidan kan man förutom att hitta en verksförteckning och en pdf med utställningstexter även virtuellt se abstrakta verk av Gerhard Richter.
     Och fåglarna visslar visst fortfarande på samma gamla och genom kollektivet brutna visa som under tidigare vårar.

Tre länkar till utställningen 
Den virtuella utställningen (öppnas i nytt fönster)>>
Verkslista (öppnas i nytt fönster)>>
Utställningstexter (öppnas i nytt fönster)>>

Berlin 2020-04-08 © Tim Schmidt