Utställningen Edvard Munchs fotografier. Det experimentella jaget, innehåller ett 50-tal fotografier av Edvard Munch, framtagna efter originalfotografier av Munchmuseet i Oslo, och ett urval av hans grafiska blad, hämtade ur Thielska Galleriets egen samling. Munchs experiment med rörlig film visas också i utställningen. Här exponeras sidor som vittnar om både den kända norska konstnärens konstnärliga process och hans person.

Munch fotograferade under två faser av sitt liv. Den första perioden började 1902, samma år som hans långa förhållande med Tulla Larsen tog slut med ett pistolskott som stympade ett av hans fingrar. Denna tid präglades, förutom av uppbrottet, av att karriären hade fått fart och en känslomässig kris som ledde till att han vistades på en privat klinik i Köpenhamn 1908–1909.
     Ett fotografi från denna tid som också är ett av hans mer kända, Marat i badet, etsar sig fast i minnet. Halvliggande och med tung blick sträcker sig Munchs kropp in mot kameran, nästintill letar sig in i objektivet. Att bilder från denna period visas på Thielska Galleriet tillför en extra dimension till materialet, då de togs när Ernest Thiel var en av Munchs viktigaste mecenater.

Edvard Munch är naturligtvis inte ensam om att vid ungefär denna tid utforska vad som kan göras med kameran och mediet. August Strindbergs fotografier till exempel har fått mycket uppmärksamhet och Strindberg, som började fotografera under 1880-talet, var troligen en inspirationskälla för Munch. De två hade en kort och dramatisk vänskap.

Edvard Munchs hund Fips på verandan på Ekely, 1930, fotografi. Munchmuseet, Oslo © Edvard Munch

Munchs andra aktiva period som fotograf, då han även försökte sig på att filma, varade från 1927 till mitten av 1930-talet. I maj 1930 spricker ett blodkärl i Munchs högra öga och skapar en stark nedsättning av hans syn, då synen på det vänstra ögat redan var svag. Vittnesmål i skrift finns om Munchs oro för att inte vara kapabel att måla men under denna period tar han alltså upp kameran. Efter en tid, när ögat blivit lite bättre, tar han en serie självporträtt där han ger ett kraftfullt och vitalt intryck.
     Det finns ett känt citat av Munch där han säger: ”Fotografiapparaten kan inte konkurrera med pensel och palett, så länge den inte kan användas i himlen eller helvetet.” Jag kan dock ana ett helvete i vissa av bilderna, liksom stunder av harmoni. Även när konstnären själv inte är i fokus är det tydligt att han är inåtvänd i sitt fotograferande och det händer att hans skugga letar sig in i bilden, som när han fotograferar sin hund Fips. Han använder inte kameran som ett fönster utan snarare som en spegel.

Stockholm 2020-02-25 © Linda Bergman